Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«De sitta nog af, min herre,« svarade Richelieu och
makade sin kullerstol tillbaka till dess förra plats. «Ni
tyckes sakna lugn.«
«Men... men ... nådig herre, böra vi ej underrätta herr
de Fabert?«
«Låt honom sofva och gå ni och lägg er, likasom
Josef.«
«Nådig herre, ännu en märkvärdig sak! Konungen
kommer.«
«Verkligen? det är då märkvärdigt,« sade ministern och
såg på uret; «jag väntade honom icke ännu på ett par timmar.
Gån ut båda två.«
Snart hördes buller af stöflar och vapen, som förkunnade
konungens ankomst. Dubbeldörrarne öppnades, kardinalens
gardister stötte pikarne trenne gånger mot golfvet och
konungen inträdde.
Han gick, i det han på ena sidan stödde sig på en
rörkäpp, och på den andra på sin biktfaders, pater Sirmonds
axel, hvilken genast aflägsnade sig och lemnade konungen
ensam med kardinalen. Den sistnämde hade med mycken
möda stigit upp, men kunde ej gå emot konungen, emedan
hans sjuka ben voro omlindade. Han gjorde en åtbörd
liksom han velat hjelpa konungen att sätta sig midt emot honom
vid elden. Ludvig XIII nedsjönk uti en stor, med kuddar
stoppad länstol, begärde derpå och fick ett glas elixir, som han plägade
intaga till förekommande af de svimningar, hvilka voro en följd
af hans tärande sjukdom, tecknade att alla skulle gå ut och
sedan han blifvit ensam med Richelieu, sade han med matt
röst: — «Jag vandrar hädan, min bäste kardinal; jag känner
att jag snart går till Gud; jag blir med hvar dag svagare;
hvarken sommaren eller den sydliga luften hafva återgifvit
mig mina krafters
«Jag går före ers Majestät,« svarade ministern; «döden
har redan eröfrat mina ben, som ni ser; men så länge jag
har hufvud för att tänka och hand för att skrifva, kan jag
vara gagnelig i er tjenst.«
«Jag är öfvertygad att ni ämnade tillägga: hjerta för
att älska mig,« sade konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
