Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Kan ers Majestät väl tvifla derpå?« svarade kardinalen,
som rynkade pannan och bet sig i läppen af otålighet öfver
denna början.
«Stundom tviflar jag derpå,« svarade fursten; «jag har
behof att tala öppenhjertigt med er och beklaga mig för er
öfver er sjelf. I tre år har jag burit två saker på mitt
samvete; jag har aldrig talat med er derom, men jag var derföre
i hemlighet gramsen på er, och om något skulle kunnat förmå
mig att samtycka till de förslag, man gjort mig till er skada,
hade det varit dessa hågkomsters
Detta var det slags öppenhjertighet, som just anstår
svaga karakterer, hvilka, i det de oroa sina beherrskare,
sålunda godtgöra sig för det onda de ej våga öppet tillfoga
dem och hämna sin underkastelse genom småaktigt gräl.
Eichelieu fann af dessa ord att han sväfvat i stor fara; men
han insåg tillika, att konungen erfor ett behof att liksom bikta
hela sitt hemliga groll; och för att underlätta utbrottet af dessa
vigtiga bekännelser, bestormade han honom med det slags
vänskapsförsäkringar, som han trodde mest kunna bidraga att
göra konungen otålig.
«Nej, nej,« inföll ändtligen konungen, «jag kan icke tro
någonting förrän ni förklarat för mig dessa båda saker, hvilka
ständigt ligga mig på hjertat, hvarom jag ännu helt nyligen
hört talas, och som jag ej kan rättfärdiga genom några
förnuftsskäl: jag menar Urban Grandiers rättegång, hvarom jag
aldrig blifvit riktigt upplyst, och orsakerna till ert hat emot
min olyckliga mor, som sträcker sig ända till hennes stoft.«
«Är det ej annat än detta, sire?« sade Eichelieu; «äro
dessa mina enda fel? De äro lätt förklarade. Den första
saken var i sina omständigheter så smutsig och oanständig, att
den icke kunde läggas för ers Majestäts ögon. Det måtte
väl icke vara en list, som kan anses brottslig, att som
trolldom benämna brott« hvilkas blotta namn sårar blygsamheten
och hvilkas framdragande i ljuset kunnat för den menlösa
oskulden uppdaga farliga hemligheter; det var en from list,
hvarigenom vi för verldens ögon fördolde dessa styggelser...«
«Nog, det är nog, kardinal« sade Ludvig XIII, som
rodnande vände bort ansigtet och slog ned ögonen; «jag vill
ej höra mer; jag förstår er; dessa taflor skulle sårat mig; jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
