Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Detta är likväl rena sanningen,« svarade munken; «enda
skilnaden är att, som ni nu sjelf ser, vårt system var bättre
än ert.«
«Usling! det var af kärlek ...«
«Nej! nej! nej! nej!... alldeles icke. Åter bara prat;
ni har kanske sjelf trott er handla af kärlek, men det var
blott för er egen räkning; jag har hört er tala med denna
unga flicka, och båda två tänkte ni blott på er sjelfva.
Ingendera älskaden j hvarandra; hon tänkte blott på sin
värdighet och ni på er ärelystnad. Man vill vara älskad blott
för att få höra att man är fullkomlig och se sig tillbedd; det
är just samma heliga egoism, som är min Gud.«
«Grymme orm!« sade Cinq-Mars; «var det ej nog att
låta oss dö? Hvarföre sprutar du ditt etter på det lif du
beröfvar oss? hvilken afgrundsande har ingifvit dig denna
rysliga insigt i menniskohjertat.«
«Hatet till allt som är öfver mig,« svarade Josef med
ett lömskt och ondskefullt löje, «och begäret att förtrampa alla
dem jag hatar, hafva gjort mig omtänksam och fintlig att
uppleta den svaga sidan af deras drömmerier. Det tinnes en
mask i kärnan på alla dessa vackra frukter.«
«Store Gud! hör du honom?« utropade Cinq-Mars, i det
han steg upp och sträckte armarna mot himlen.
Fängelsets enslighet, de fromma samtalen méd hans
vän och framför allt den nära förestående döden, hvilken
såsom en okänd stjernas ljus gifver andra färger åt alla de
föremål vi förut varit vana att skåda, åtaukan på evigheten och
stora bemödanden (skola vi tillstå det?) att förvandla sina
sönderslitande qval och sin saknad uti odödliga förhoppningar
och endast på Gud rikta denna starka kärlek, som förvillat
honom på jorden; allt detta hade hos honom åstadkommit en
sällsam sinnesförändring; och lik dessa ax, hvilka hastigt
mogna af ett enda solstygn, hade hans själ fått en klarare
insigt, upphöjd af dödens hemlighetsfulla inflytelse.
«Store Gud!« sade han ännu en gång; «om denne
usling och hans herre äro menniskor, är jag då äfven menniska?
Skåda, skåda tvenne ärelystnader tillsammans; den
ena.blodtörstig och egennyttig, den andra försakande och utan fläck;
deras underblåst af hatet; vår lifvad af kärlekens ingifvelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
