Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med vågat skicka flere adelsmän från Auvergne och Touraine,
för att understödja detta sista företag.
«Den goda drottningen,« sade han, «grät mycket då jag
t.ilade med henne, och sade att hon gerna ville gifva allt
hvad hon äger, för att rädda er. Hon förebrådde sig mycket
att hafva skrifvit ett bref, utan att jag dock fick veta hvad
det var för ett bref. Hon talade derjemte om Frankrikes
välfärd, utan att likväl förklara sig närmare. Hon sade att hon
beundrade er och besvor er att söka er räddning, om det också
blott vore af medlidande med henne, som ni eljest skulle
belasta med eviga samvetsförebråelsers
«Sade hon ingenting vidare?« inföll de Thou, som stödde
den bleknande Cinq-Mars.
«Ingenting annat,« svarade gubben.
«Och ingen har med er talat om mig?« frågade
Henrik sakta.
«Ingen/« svarade abbén.
«Om hon ändå hade skrifvit mig till!« hviskade Henrik.
«Kom ihåg, min far, att ni är hitsänd såsom biktfader,«
sade nu de Thou.
Den gamle Grandchamp, som emellertid fallit på knä
för Cinq-Mars, ryckte honom i rocken för att draga honom
till en annan sida af terrassen och sade med bruten rost:
«Nådig herre ... min husbonde ... min goda husbonde ... ser
ni dem? se der äro de... det är de... de allesammans
«Hvi!ka då, min gamle vän?« frågade hans herre.
«Hviika? Store Gud! se då åt detta fönster; känner ni
ej igen dem ? Er mor, era systrar, er brors
Det hade nu blifvit full dager, och på afstånd såg han
verkligen några fruntimmer, som viftade med hvita näsdukar.
En af dem, som var svartklädd, utsträckte armarna mot
fängelset, men drog sig åter från fönstret, liksom hon behöft
samla sina krafter, hvarpå hon, understödd af de andra, syntes
ånyo, i det hon ömsom utsträckte armarna och lade handen
på hjertat.
Cinq-Mars igenkände sin mor och sina syskon ochvhans
krafter sveko honom ett ögonblick. Han lutade hufvudet mot
sin väns bröst och grät.
«Huru många gånger skall jag dö?« sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
