Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också innehade främmande gods (främmandes tillhörighet),
skulle medföra certifikationer på de varor, som tillhörde
svenska undersåtar, på föreskrifvet sätt specificerande och
angif-vande dem. Så kom, i enlighet härmed, skeppet i
betraktande för sig och godset för sig, hvadan alltså kunde inträffa
t. ex., att för skeppet erlades tullafgift, medan godset gick
fritt, helt eller delvis, och tvärtom, eller att både skepp och
gods voro alldeles fria. Sedan sjöpass som certifikationer,
hvilka bådadera utfärdades af vederbörande borgmästare och
råd samt innehöllo uppgift om skeppets ägare, blifvit
uppvisade för de danska tulltjänstemännen i Helsingör eller
Nyborg och skepparen af dem mottagit vederbörligt bevis därpå,
skulle skeppet utan något som helst hinder, besvär,
visitation, process äga att fortsätta sin resa. Hvad som var
tull-pliktigt finge ej ge anledning till onödig visitation eller
behandling i öfrigt eller uppskof; skulle stark misstanke och
grundad anledning förefinnas att nogare undersöka ett
fartyg, så skulle det dock ske fort; minst inom åtta dagar skulle
med tullbehandlingen vara klart och fartyget alltid tillåtet gå
vidare. De danska tullnärerna skulle därför vara tillstädes i
Nyborg som Helsingör alla för- och eftermiddagar att
fullgöra sin tjänst.
Det var emot regeringens order och särskildt drottningens
vilja, att frågan om höghetsrätten lämnades tillsvidare åsido;
hennes åsikt var denna (enligt ordern d. 26 mars): Sverige
skulle näppeligen kunna bekomma nöjaktiga fredsvillkor, med
mindre än att äfven Staterna grepe till vapen mot Danmark;
kommissarierna borde därför uppehålla förhandlingarna om
höghetsfrågan, tills de väntade nya förhållningsorderna för
de nederländska sändebuden å svenska sidan ankomme, och
först då gifva efter, när allt hopp vore ute om främmande
bistånd och Sveriges enskilda fordran i nämda afseende
därjämte tillfredsställdes; bättre vore om kongressens upplösning
föranleddes af denna fråga än af den om »säkerheten».
Denna regeringens resolution ankom emellertid för sent att
kunna tjäna fredskommissarierna till efterrättelse; och man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
