Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men krigsmakten han disponerade öfver var, ehuru stor, dock för ringa, och behöfligt nytt var ej så
lätt att bekomma inom Polen; han förbjöd dock insolen tier upprepade gånger emot invånarne; det
i Tyskland värfvade och nu väntade kom för sent samt till för ringa antal. Styrums, Waldemars,
Waldecks, Sesemans, Aschebergs, Arentsens, Hessen-Homburgs regementen och flera trupper ur
Bremen skulle kommit förr och voro de, som man främst väntade att komma. Den 19 okt. skref
Karl X också åter till H. C. Königsmarck om uppbrottet från Bremen af det värfvade folket till
Polen: »det är på det högsta angeläget, att det folket med första möjliga fortsätter sin marsch hit».
Det gjorde väl ock ej litet till att Wittenberg låg’ sjuk, H. C. Königsmarck ej kom med i fält och
K. G. Wrangel uppehölls i Pommern samt på resan till Warschau till fram på följande år. »Allt
härtill går det ännu väl», skref han till Wrangel den 23 okt.; »Gud gifve vidare lycka och att
detta verket måtte en gång rätt sätta sigi«
Karl X själf fortsatte, nu med en mindre styrka, till Warschau, där Erik Oxenstierna var
och jämte några andra fick mottaga de polska palatinatens underkastelse och enas om villkoren,
gick härifrån d. 9 nov. neråt på högra Weichselstranden och förenade sig med Stenbock samt var
den 24 nov. i Thorn, som togs, och vidare till Elbing, som gaf sig. Han fann sig nu behöfva
omedelbart bistånd af örlogsflottan i Preussen, alltsom han, efter att ha passerat Warschau, nalkades
hit neråt och kom närmare det motstådd, han befarade möta af kurfursten Fredrik Wilhelm, samt
i ovissheten om hvar svågern M. G. Dela Gardie befann sig. Han sände Wrangel flera order, den
9 nov. från Warschau: vi såge väl om några skepp kunde blifva där längre beliggande intill dess
man kan se, hvart ut hela detta verket vill, och d. 12, 21, 27 nov. äfvenledes att stanna i
Putzig-viken med flottan eller den del däraf, som han hade hos sig, och invänta konungens ankomst, ja,
den 21 gaf han honom ock löfte om fotfolk att intaga Putzig. Men dessa order nådde ej Karl
Gustaf Wrangel före afresan härifrån. De la Gardie passerade Memel vid Wileny d. 19 okt. och
begaf sig härifrån d. 21, följande tätt utmed den preussiska gränsen, var i Wirballen, därifrån
Lewen-haupt återvände, den 28—31 okt., tog i Augustowo 4 dagars rast d. 9—12 nov. och ställde
härifrån marschen till Lomza och Pultusk vid Narew. I Raygrod stannade Janus Radziwill, som
medföljt med 1,500 man; han dog i dec. 1655; i Nowogrod fördes de grofva styckena och de sjuka
samt något rytteri som konvoj jämte musketerare på Narew till Warschau. Den 21 nov. gick De la
Gardie förbi Ostrolenka; marschen, som förut varit ställd på Warschau, ändrades i Rozan, som
passerades d. 22 nov., enligt inkomna order och gick nu på Strassburg i Preussen. Bog. Radziwill
begaf sig i Mazowien med blott 400 ryttare till Karl X. Från Strassburg, 4 dec., gick De la Gardie
i förväg med rytteriet till konungen, men sände Pleitners och Mellins fotregin med 200 ryttare som
konvoj till Graudenz till G. O. Stenbock. Omkring Saalfeld, där man inträffade 7—8 dec., lades
folket i kvarter. Den livländska armén, som vid Wileny räknade en 8,000 man, utgjorde vid tåget
från Augustowo, sen en del orter besatts såsom Tykoczyn, af effektive 4,000 man till häst (4
reg:n och 2 skv:r landsåtar samt 2 skvir dragoner) och 3,000 man till fot (7 fotreg:n) inalles
7,000 man med officerare och godt nyskrifvet manskap. En corps volant å 2,000 man under
Henr. v. Thum var kvar i Litthauen, jämte garnisoner i flere orter som intagits.
Karl X tänkte sända 4 regementen från Preussen till Polen och skref d. 24 nov. till Doug-
las att mottaga och förse dem. Konrad Mardefelt blef kommendant i Thorn med uppdrag att hålla
förbindelsen öppen neråt Preussen och andra garnisoner samt främst med hufvudarmén, hvar den
befann sig. Lorenz v. der Linde blef i dec. öfverkommendant för konungens fästningar och
garnisoner i Preussen och Pomerellen samt höll sig i Elbing mest; rikskanslärn Erik Oxenstierna blef
den 30 dec. generalguvernör öfver de 3 vojvodskapen i Preussen. Kejsarens hållning, mest i
anledning af hans krigsstyrka i Schlesien, väckte något bekymmer, och generalerna i Stor-Polen
er-höllo order den 9 nov. att ha ett skarpt öga på schlesiska gränsen, att inrätta proviantmagasin, väl
besätta orterna, isynnerhet Piotrikow.
Hvad nu åter flottan beträffar, så hemsändes i början af sept. örlogsskeppen Hjorten, som
fört Er. Oxenstierna till Pommern, och Amirant, som fört M. G. Dela Gardie öfver till Livland
och i aug. Gust. Horn därifrån, för att repareras och återkommo d. 17. Att repareras hemsändes
vidare efter hållet krigsråd d. 12 sept. 7 gamla bristfälliga skepp, Scepter, Tre Lejon, Nyckeln,
Svärdet, Kronfisken, Neptunus, Recompens, med amiralen Klas Bielkenstierna, hvilken den 13
sept. lyfte ankar och gick till segels; de kommo samtliga lyckligt framjitom Kronfisken, mycket
gammal och läck, hvilket blef borta. 26 voro då kvar, mestadels goda och fasta skepp,
besatta med friskt folk, ehuru några gamla däribland funnos. Fram i midten af okt., efter årsens
tid var långt framskriden och holländarne antogos ej komma det året, lät Wrangel de 13 svåraste
skeppen med Ulfsparre resa hem, Oldenburg, Västervik, Farna, Cæsar, Hercules, Carolus, Mars,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
