Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl X:s egen uppgift 6,000 man till häst och 2,000 till fot, slog vid Filippowo d. 12 okt.
fienden (se bataljplan n:oli) och befriade Radziwill, hvilken jämte den brandenburgska fältherren
Waldeck lidit ett kännbart nederlag mot Gonsiewski, som enligt Stenbock hade 4,000
polacker och några hundra tatarer, vid Lyk d. 23 sept.
Wrangel skaffade genast folk, så att en 600 bönder kommo och dagligen arbetade vid
Haupt. Bland dem som voro ute med afdelningar emot danzigarne märktes grefve Klas Tott.
På konungens order gjorde Wrangel och Mardefelt en bro öfver Weichseln vid Graudenz.
Den 6 sept. företog den förre med 200 hästar en kavalkad till WeichselmUnde att inhämta
närmare kännedom om de utanför liggande danska och ho’ländska örlogsskeppen samt fann 8
af de förra — 5 goda och 3 mindre — och af de senare 42. Den 17 juli hade de holländska
skeppen kommit för Danzig. Tillståndet i lägret bland soldatesken var dåligt; 2:e nya
rytteriregementen hade ditkommit. För det mesta var allt stilla där och intet eller föga att göra;
pesten härjade; danzigarne sände ut partier isynnerhet åt Dirschau för att rekognoscera, men
äfven åt Haupt. Den IO sept. på morgonen kom således ett parti, natten till den 11 sept.
ett å 400 hästar ända in på svenskarnes läger. Wrangel å sin sida gjorde ej mycket mot dessa
ströftåg, sen han hörde om Elbingerfördraget, hvari det stod staden fritt att låta innesluta sig;
den 11 erhöll han konungens order att i följd af samma traktat ej mera oroa danzigarne
med partier samt härom vederbörligen underrätta dem, blott att möta dem, ifall
de ändå skulle fortsätta med dylikt ströfvande. Ett sådant fall inträffade redan den 13; då
grefven af Nassau vågade sig ett stycke utom lägret, stötte ett parti danzigare på honom i
dimman hvarvid han vardt sårad i armen af ett skott. Wrangel skyndade till och satte efter
partiet ända till MUnde och tog 2 till fånga. I Werder låg en del regementen och af dessa
skulle han vid mediet af sept. draga in 3:e till lägret för att stå där så länge. Sen fick han
befallning att låta 24 komp. af 5 namngifna regementen — Homburgs, Stenbocks, Biermans,
Wittenbergs, generalissimi — samt 1 regem. under Douglas gå att förena sig med G. O.
Stenbock, men andra komp. — af Waldecks, markgrefven Karl Magni, Stenbocks, Biermans,
Wtirz-burgs — förbli i lägret. Vid d. 15 sept. begaf sig Wrangel, sen han helt evakuerat huset
Grebin vid Danzig och förstört dess fästningsverk, till Frauenburg. De viktiga
rådsöfverlägg-ningarna här inför konungen d. 13, 14, 27, 28 sept. och 9 okt. medförde flera resultat. Den
9 okt. ändrade Karl X sin plan att låta G. O. Stenbock gå till Memel eller till Rigas
undsättning, då brandenburgarnes nederlag vid Lyk och de kurfurstliga rådens vack-
lan i det vänskapliga förhållandet till Sverige medförde faran att likasom bli inklämd mellan
ryssarne och polackarne. I stället vardt undsättning för Riga och Livland till sjös till
Ny-miinde så mycket nödvändigare; konungen för sin person beslöt stanna och ej resa hem.
Kriget i Polen fortsattes. Ett hufvudämne för uppmärksamheten var Danmark och det med
denna makt alltmer öiverhängande kriget, vare sig Sverige skulle anfalla först och förekomma
eller vänta dess anfall. En mängd nya försvarsåtgärder hemma och ute å tyska sidan blefvo
i följd häraf nödvändiga samt satta småningom i verket; och härmed följde ock en del nya
utnämningar af militära personer och andra. Den betydelsefullaste var den som föll på K. G.
Wrangels lott, i det han genom kungabref d. 24 sept. 1656 erhöll fullmakt att vara
ståthållare i svenska Pommern. Härmed gafs uppslaget till den stora roll denne man sen från tyska
sidan kom att spela i det 2:dra Sundskriget. Men omedelbart öfverhängande var ju ej detta
kriget med Danmark, helst både Fredrik III och Karl X vid denna tid beslöto sig för
reassum-tion, återupptagande, af forbundstraktaten i Köpenhamn under kurfurstens medling; den hade
sen febr. innevarande år legat nere.
I Riga hade ej blott den nye guvernören Simon Grundel Helmfelt utan ock
generalguvernören Magnus Gabriel De la Gardie satts för en tid ur stånd att sköta sina resp.
befattningar i kriget med ryssarne, och själf kunde konungen med hufvudarmén ej gå däråt, såsom
han något hade varit betänkt på. At den hanlingskraftige K. G. Wrangel gaf han då med
memorialet d. 11 okt. uppdraget att resa till Riga för en tid och sköta försvaret af staden
samt föra kriget med ryssarne. Riga skulle undsättas med en hel del krigsfolk, såsom ur
Tyskland 800 skottar, Sverige 600 man, från Rewal 400 tyskar, Pernau 400 skottar; och Wrangel
skulle medtaga sjöledes det folk, som var bestämdt att gå härifrån. Allt detta folket jämte
hvad Wrangel kunde på stället uppbringa skulle bli en styrka å 3—4 tusen man till häst och
fot under honom att agera mot ryssarne, drifva dem ur utanverken och ruinera deras läger
etc. Jämte Dela Gardie skulle Wrangel taga i akt äfven andra orters försvar så till lands som
sjös och därför ha vid handen en del båtar och farkoster; tillförseln till Riga kunde ske äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
