Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
månde förklara sig, därefter Sverige sen måste fatta sina mått och steg. Från Pommern trodde han det
för Sverige vore bäst att göra sitt. Äfven Wrangel hade hört, det konung Fredrik yttrat, att ifall
af krig, han måste ha den svenska kronan eller ock Karl X den danska. Han begärde 5 — 6 hundra
kvartianer från Polen, helst under öfverste Korycki — hvilken sen var med i juni-juli —, efter han
förmodade en snar ruptur,
Beträffande den svenska örlogsflottans användning hade Wrangel ock en annan mening än
Karl X. Han ville den skulle gå ut och ej hålla sig hemma samt anförde såsom skäl härför den
danska monarkiens geografiska beskaffenhet att bestå i flera från hvarandra skilda delar, hvilka ej
så lätt kunde hjälpa hvarandra, utan mest måste bestå af sig själfva. Om svenska flottan vore i
sjön, befarade danskarne en landstigning på det ena eller andra stället, och häraf nödgades de att besätta
samtliga sina öar och land samt alltså dela sina krafter och ej kunna sammandraga någon större
krigsmakt å ett ställe, hvaraf åter följde, i fall af krig, att de endast kunde gå defensive an. Vore
däremot den svenska flottan ej i sjön, kunde de hålla sin makt samman och gå mot våra
provinser offensive an eller ock i Skåne så mycket säkrare och behöfde då ej frukta för någon fientlig
landstigning å öarna. Han erinrade om, hur det förhöll sig i sista danska kriget.
Karl X vidhöll emellertid sin mening i det ena som det andra, men skref d. 10 april till
drotsen och marsken, medsändande Wrangels skäl för dennes mening att det vore rådligare, det vi
rupturen ifrån Danmark icke afväntade utan forekomme det, samt sina motskäl att ej först bryta,
och bedjande dem låta rådet öfverlägga om detta ärendet samt sen strax ge K. G. Wrangel order,
hvar-efter han skulle hafva att rätta sig. Han tyckte han ställt med försvaret af de tyska provinserna så
bastant, att Danmark borde draga betänkande att röra sig och han icke så stort bli diverterad i från
att föra ut med ära verket i Polen och med Ryssland. Han hoppades ock, att protektorn i
England ej skulle öfverge honom utan sända åtminstone en 2,000 knektar, hvarmed krigsmakten i
Pommern lämpligen förstärktes. Skulle då Danmark galnas, vore ett ej litet corpo, förstärkt med
2—3 tusen ryttare från Polen och Preussen, vid handen att kunna under Wrangels befäl något
märkeligt uträtta. Jämte ett handbref igen sände han Wrangel d. 3 mars samma memorial som den
16 febr. om danska väsendet, med tillägg att han bestämt några flera regementen till Pommern,
i fall så omträngde, och befallde honom vidare att hålla vid handen alla farkoster, små
och stora, tillhörande hertigdöraet Bremen, för att befordra öfversättningen af krigsfolk till Holstein,
samt göra aftal med hertigen af Holstein-Gottorp att de skepp, som ligga på Eidern, kunde i hast
gå till Bremen vid behof. På floden Oste borde farkosterna samlas så oförmärkt och läggas samt
därifrån öfversättningen af folket ske till Eidern; annars torde det falla omöjligt, då huset
Lline-burg icke lärer unna svenskarne någon passage öfver Elben. Nödigt var att ha några jakter på
Elben att hålla den ren. Särdeles låg det Karl X om hjärtat, att hertigen af Holstein-Gottorp ej
förhastade sig och i otid förklarade sig mot Danmark, liksom att han hölles vid godt humör och ej
tillätes bli klenmodig. Till försvar af hans marschländer, såsom Ditmarschen och Eiderstedt, kunde,
om hertigen insisterade därpå och eljest ej kunde försvara dem, Wrangel ur Bremen skicka öfver
dit så mycket han därifrån kunde mista, 1,000 hästar, mer eller mindre; därigenom kunde
kvarteren i Bremen något lättas liksom värfningarna. När sen Danmark bryter löst, kunde andra
svenska trupper stöta till och förena sig med hertigens, som stå i Ditmarschen. Till Wrangels eget
godtfinnande ställdes eljest det ena som det andra också nu.
En liten ändring i orderna för Wrangel gjorde Karl X den 13 mars, nämligen att om
traktaten i Köpenhamn med Danmark ginge bra och slötes, han då skulle göra anstalt med att de
omtalade 1,000 knektar ‘ fördes öfver till Neumiinde vid Riga, samt ytterligare den 16 mars att,
enligt hvad Wrangel föreslagit till lättande af kvarteren i Bremen och värfningarna af fotfolket där,
några kompanier ryttare kunde föras åt Pommern och dädan åt Preussen samt möjligen äfven, om
Wrangel så funne för godt, 2 regementen till häst, Prætorii och hertigens af Weimar, föras till
Pommern att förläggas på gränserna där i stället för de regementen, som enligt de förra anstalterna
skulle utur Preussen dit. De från Preussen bestämda trupperna kunde då bli kvar där, intill dess
generaluppbrott kunde ske och man vore kapabel att agera offensivt emot Danmark. Likaså vunne
man mycket, om krigsmakten ur Bremen kunde så sakteligen förfoga sig till de pommerska
trupperna och stöta ihop med dem. I Bremen måste dock 1,000 eller 1,200 hästar förblifva. Man
måste hålla sig i motvärn mot grannen; trupperna i de resp. landen gjorde det nog tungt för
in-byggarne där, men man kunde senare låta dem få någon lättnad genom att föra trupperna åt annat
håll. Eljest ville konungen intet ändra i sina försvarsanordningar mot Danmark.
Häraf och af hvad som följde en tid vill synas, att Karl X fortfor i sin tro, det
allianstraktaten i Köpenhamn dock skulle gå bra och slutas samt att kriget väl ej var så omedelbart öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
