Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på den förestående land tda gen skulle anmodas om hjälp. Neufehrskans: Där voro bron och corps de garden
tämligen bofälliga, isynnerhet befanns contre-charpen vid vattnet nästan bortspolad, hvarför ett gcdt
starkt staket behöfdes, bestående af åtskilliga tnsen pålar, en 4—5 alnar långa, samt ett antal läkten, så
att-detsamma kunde något så när äga bestånd och vattnet ej mer göra skada samt en verklig befästning vin
nas. Anstalt skulle ofelbarligen i vinter göras, att det behöfliga verket, som ej kunde fås bättre eller på
närmare håll än från Darster hed i amtet Barth, blef hugget och framfördt. Anstalt var redan gjord
beträffande det öfriga liksom till reparation af contre-charpen, och det arbetades redan skarpt därpå, sia att allt
måtte oförsummadt bättras och contre-charpen något så när bevaras. Damgarten: här var den nyligen
anlagda och aldrig till stånd bragta skansen nästan helt och hållet sjunken och kunde med stora
kostnader ej repareras, helst den också åt Mecklenburgska sidan måste förvaras med en mycket hög vall; eljest
blef ve det ej tillräckligt. Vid den andra här befintliga gamla skansen, hvari det stora tornet stod, hade
väder och vind alldeles slagit taket af tornet; bron och klaffen i skansen voro helt förfallna, corps de
garden ruinerad. Det felades ock lavetter till styckena, föiutom hvad uti verken var skadadt etc.
Anstalt var gjord, att så mycket som möjligt före vintern måtte repareras och soldaterna kunna stanna där
inne och hålla vakt. Tribsees: På denna ort var det nästan sämst beställdt, i det genom kommendantens
försummelse densamma nästan ej mer såg ut som en skans, emedan vallarne nedtrampats af h&ns boskap,
graf varne också fylltsmed hvarjeh anda, så att knappt någon resande kunde komma öfver från den ena eller
andra sidan. Kommendanten hade därför ålagts att göra sig af med sin boskap och reparera verken
äf-vensom upprensa grafvarne, hvartill också hjälp förordnats honom från landet och af den fåtaliga där
befintliga garnisonen, så mycket denna kunde därvid åtgöra. Likaså var försorg dragen för att pallissader
och stormpålar, som behöfdes, anskaffades. En konduktör var förordnad till arbetets desto bättre
bedrif-vande och kommendanten förmodades göra sin största flit därvid, helst han ju bar största skulden till
förfallet. Dmmm:Här var det ock mycket slätt beställdt, i det verken och isynnerhet det ena nya bollverket
mot Tollensee befann sig i alls intet försvarsskick, hvilket dock var högnödigt. Äfven stod bron åt
Mecklenburg, hvaröfver posten gick, helt blott. De gamla och nya verken framför porten åt Peene voro också
helt förfallna, så att boskapen gick däröfver och porten var blott och öppen. Andra ställen voro alldeles
blotta på försvarsverk, då de murverk, hvarmed de förut varit försedda, nu blifvit infallna; och å andra
ställen åter felades något annat, hvilket emellertid var för vidlyftigt att här beskrifva. Isynnerhet voro
alla batterier och stycke lavetter föråldrade och förfallna. Men anstalt var gjord, att verket vid Tollensee
försågs med ett bröstvärn och ett par batterier, likaså att framför Mecklenburgska porten ett bröstvärn
samt äfvenledes i den blotta linien vid Tollensee ett bröstvärn längs hela muren och i midten en liten
redutt uppkastades. Äfvenså anlades ett bröstvärn och en redutt framför porten åt Pommern, emedan för
tillfället den ej annorledes eller bättre stod till att befästa. Men det ena därvid anlagda lilla nya verket
förvarades med pallissader, emedan det var omöjligt att fullborda. Korteligen: allt hvad möjligt var före
vintern att göra skulle ske, hvarför ock en särskild konduktör var antagen och anställd här. Det värsta
var eljest, att numer staden var alldeles afbränd, så att nästan inga soldater kunde inlogeras där, utan
ifall baracker gjordes därför. Blott vid denna orten var så mycket att göra, att det utan stor kostnad
och möda ej kunde beställa^; men man hade om allt rådplägat med staden och skulle vidare med all flit
befordra ärendet vid den förestående landtdagen, emedan staden saknade medel. Greifswald: här hade
intet gjorts under den gångna tiden vid fortifikationen, emedan staden ej varit besatt med garnison, och
verken voro tämligen skadade; men den hade erbjudit sig att, så mycket under handen ske kunde, åter
sätta dem i godt skick, hvartill den ock redan gjort början. Anklam: Här förhöll det sig på samma satt,
nämligen att staden, då den varit befriad från garnison, ej mycket brytt sig om fortifikationen och att
verken för portarne äfvensom utanverken å de andra ställena voro mycket fördärfvade, så att boskapen
isynnerhet vid portarne gick öfver dem. Det stora verket framför Steinthor, enär det ännu ej var bragt
till någon perfektion och det med ringa kostnad och möda, helst vid denna tid, ej alls kunde lata sig göra,
var för staden mer skadligt än nyttigt, hvarför nästan det bästa medlet var att afskära det medelst
pallissader från de andra verken; och staden hade vid hållen rådplägning åtagit sig att såväl ställa detta i
verket som ock eljest använda sin flit därtill, att all möjlig reparation måtte verkställas. Wolgast: Vid detta
slott voro vallame märkbart förfallna; och emedan ej ringa arbete och manskap kräfdes samt hvarken
staden eller amtet ville 6örja därför och äfven garnisonen var för svag, så syntes knappast annat medel
vara, än att vid den förestående landtdagen drifva med all flit därhän, att såväl staden som
kringliggande distriktsförvanter gjorde sina bidrag, på det att vallarne ej alldeles måtte infalla. Dock var
anstalt gjord, att garnisonen, så mycket ske kunde, begynte verket. Uckermiinde: Verken framför båda
por-tame voro i lika uselt skick, grafvarne igenvuxna och pallissaderna uppruttna. Men Behnskiöld hade en
passant talat med rådet och fått det därhän, att saken med dess, amtets och garnisonens hjälp åter
angreps, att verken måtte bli förbättrade och stormpålar ditförda samt i första hand förbättring vidtagen
framför båda portarne. Peenemiinde och Wieckskans: De voro af de inneliggande garnisonerna något så när
hållna i stånd, ehuru äfven vid dem ej litet var att förbättra. De båda Sioineskansame: Af dem var nästan
intet mer att se. Dock var den ena ännu så beskaffad, att den på något sätt stod att reparera, så att
vakt kunde hållas där inne. Därför skulle på landtdagen begäran framställas, att den matte räcka en
hjälpsam hand.
På de bremiska fästningarna arbetades smått hela tiden, rätt mycket under senare delen af år 1656,
mest på Burgskans, därnäst på Bothenburg och Verder skans; Stade tog kanske mesta uppmärksamheten
efter aug. 1656, äfvensom Buxtehude.
Om Wismars befästningsverk berättade Konrad Mardefelt d. 12 mars 1657 (Sid- 71): Verken kring
staden voro tämligen förfallna; på utanverken var något repareradt, dock felades mycket, innan de åter
blefve fullt färdiga, isynnerhet hvad beträffar grafvarne, hvilka voro mycket igenslammade. På Wallfisch
voro 2:e bollverk nästan borta, de öfriga 3:e voro liksom kortinerna mycket förfallna, grafven var alldeles
fylld kring 3:e boll verk, så att styckena stodo på en blott ö. Hjul och lavetter och batterierna kring
staden och på Wallfisch voro mest såaana, att när därmed sköts, de föllo Öfver hvarandra. Uppmumingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
