Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hos vissa af romantikens författare stegras denna
mysticism ytterligare. Särskildt gäller detta om Novalis’
diktning. I ”Heinrich von Ofterdingen” såväl som i de få, men
själfulla dikter han efterlämnat får allt sin förklaring genom
detta fantasiens hemlighetsfulla spel. De hvardagligaste
händelser upplösa sig i dröm; det öfvernaturliga genomsyrar
alla tillvarons skrymden.
Heinrich von Ofterdingen var säkert känd af Livijn. Vi
hafva hört huru han 1809 ärnade hämta ett operamotiv ur
hans roman. Hafsfrun låter icke fullständigt förklara sig
utan kännedomen af denna skald. Heinrich von Ofterdingen
har varit af lika afgörande betydelse för Livijn som för hela
den tyska nyromantiken.
Det är ur Novalis, som motsatsen mellan drömmen och
verkligheten, själfva grundtanken i ”Hafsfrun”, härstammar.
Sädan är i sina hufvuddrag Hafsfruns genesis. Vid sidan
om dessa stora och betydelsefulla inflytanden låta andra af
mera sekundär betydelse påvisa sig.1
Det är på grund af denna symbolik, hvilken öfverallt
framblickar ur dramat, som Livijns opera förtjänar namnet
romantisk. Hafsfrun är öfver hufvud den första större
romantiska dikt i svensk litteratur, det första romantiska dramat
och sagospelet.2 Livijn är genom denna dikt en omedelbar
föregångare till Atterbom, mästaren, som skapade ”Fågel
Blå” och ”Lycksalighetens ö”. Interssant skulle det vara
att veta, om Atterbom någonsin fått tillfälle att läsa denna
dikt, såsom Hammarsköld ville. Men det bör betonas, att
1 Om det intryck, som Hermann von Unna gjort p& Livijn, vittnar
t. ex. tredje aktens första scen, där hofmannen yttrar:
Hvilken ryslig och stormig natt o. s. v. Denna scen har sin
motsvarighet i Hermann von Unna, där nnder den hemliga domstolens nattliga
förhandlingar rasat ett ohyggligt väder, säsom framgår af ett samtal mellan
tvenne hofmän, som träffas tidigt morgonen därefter.
Storm och i allmänhet alla naturföreteelser förekomma icke i
franskt-klassiska dramer. Det är under senare hälften af sjuttonhundratalet, som
naturen intränger i dramat genom inflytande hufvudsakligen från Shakespeare
och Ossian. Ofvanstående scener i »Hafsfrun» och »Hermann von Unna» gå
tillbaka till Macbeth, där under mordnatten rådt ett rysligt oväder, hvilket
blir föremål för Lennox och en annan ädlings morgonsamtal. Se Macbeth,
n, 3.
8 Bedan Sondén har klart insett detta, då han skrifver, att Hafsfrun
troligen är det första romantiska skådespel, som blifvit författadt i Sverige.
Se Hamtnaraköld—Sondénj Svenska vitterheten, 2 uppl. Sid 665.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
