Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högt sucka jordens folk: omfatta med er Nåd
Den klara solens klot, ty annars utan råd
I mörkret vandrar allt. Ni vredgas — solen slocknar,
Ni vill — och månans glans i nattens dunkel tjocknar,
Och stjärnorna dö bort och ryslig Nordan far —
Men vill Ni Nådigst le; strax Solens gyllne Char
På purpurmolnen gryr; Och om Ni blott befaller
Sig böja för Er blick de bftrdaste metaller.
Sätt dolken för Ert bröst; Ni skall den springa se
Och höra i dess smäll: ”Ödmjuke tjenaro”.
Vår jords beskärmarel hör våra tysta böner,
Tag våra hjertan mot, och stoftets fromma söner
Ej tarfva annan Gud. Mitt tal jag bryter af–––––––
Man kunde eljest tro jag smickrets hyllning gaf.
Du äfven — Romarfolk! är stort, fast något mindre.
Men obetydligt dock. Ej någonting dig hindre
Ifrån ditt högsta mål.
Däremot parodieras vissa strofer ur Virginia i den scen,
där tonväktaren, sufflören och vaktmästaren (hvarmed
Wallmark åsyftas) föra ordet. Livijn har själf anmärkt detta
förhållande i en anteckning i kanten.
Sufflörn.
Välan, Du medborgsmanl som dväljes i det höga
Och kungör tidens flykt med än ej hviladt öga;1
Ifrån din höga plats, ett folk du skådar här,
Hvars själ en tummelplats för tusen skiften är,
Af kärlek, högmod, blygd, förtviflan, ärelystnad,
Som ömsom tystades, befalla ömsom tystnad!
Låt känslohäfningen i deras höga bröst
Sig para stund för stund med dön af tidens röst.
År dygnets Ingenieur två hvarf kring taflan skriden,
Då först, det noga märkl är Neros stund förliden.
Tornväktarn.
Från spetsen af det torn, der lyckligt undangömd,
Jag sorgfri lefva vill och jordas oberömd,
Vid dessa bragders gny, som rundt kring salen dundra
Och desse dyrkans rop — Hvad kan jag? Dem beundra2
1 Jfr Virginia I, 1:
Da skyndar tysta natt, din bana pä det höga,
och Appias ser dm flykt med >n ej hviladt ögal
* Blom, Skaldebref till dem tom töka ett odödligt namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
