Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äventyret börjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE KAPITLET.
Äventyret börjar.
Jag vaknade eller rättare, jag vaknade icke, men
drömde att jag borde vakna. En otäck insekt ville bita
mig i näsan, den flög surrande omkring mitt huvud
och glodde på mig ined två stora karbunkelögon. Nu
voro vingarna alldeles in i ansiktet — häsch! jag måste
nysa. Och i detsamma hörde jag ett lågt, underligt
skratt.
Nu var jag vaken och ögonen stirrade i takets
kräm-snirklar, under vilka bladskuggor dallrade — solen hade
hunnit parken på villans baksida. Mitt huvud var tungt
som sten och det sjöng i öronen, men jag visste var
jag var, erinrade mig frukosten och den sista
ödesdigra rätten, eller kanske var det den ho mård, som
lidit martyrdöden för min goms skull och nu
hämnades? Jag omtöcknades på nytt av frossarens och
läckergommens — jag var i dag mot min vilja
gur-mand och gurmet — straffdimma och ville sjunka hän
i det tillstånd, Dickens så ypperligt karakteriserat i sin
»A Christmas Carrol» genom girigbukens ord till den
avlidne kompanjonens vålnad: »ni är måhända bara ett
stycke ost, sir», då jag verkligen på engång blev vaken
och vidögd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
