Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. »Att sova...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 henning berger
det av en furstlig boning! Hur var det en gammal
idiotisk rektor i den ladugårdslandsskola, mina
bröder besökte, och som kallades med hundnamnet
»Snuffe», brukade mässa? — Börja med en
knappnål — slutet blir en silverskål...
Ja, ja.
Jag såg emellertid villan. Jag såg den så tydligt
och på samma gång otydligt, som om den i sin
bild också förenade tavlan av min fars
Djurgårds-ställe. I en träns, skulle en engelsman säga. — Kalla
och uttyd det hur som helst, nog vare sagt, då jag
förklarar, att det var hallen som starkast framträdde
för min blick, och att det i denna hall — eller dessa
hallar — var trappskrubbens stängda dörr, vilken
väckte mina slumrande inbrottsinstinkter.
Jag ville företaga en nattlig expedition till den
vinterstängda, kurfurstliga villan i Retzniens gränskil.
Något skrällde till.
Förvirrad såg jag upp.
Det var krogfolket som nu reste sig från bordet.
Jag betalade och gick ut.
Mitt blod hettade i huden i en lätt feber. Jag skulle
under tidigare omständigheter genast ha tagit kinin
eller gått till sängs med citronbindel om pannan, men
nu tänkte jag endast på att fortast möjligt nå till
juden Solschinsky.
En yttre ringväg förde till gamla stadsdelen inom
broarna. Jag äntrade upp på motoromnibusens tak och
sjönk ned på ett dimvått säte närmast chaufförfronten.
Utom mig funnos däruppe endast tre passagerare, en
gumma i schal och med flera bylten, som hon höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
