Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. »Att sova...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 215
i knäet, rädd att få betala extra avgift; en pojke,
troligen ett expressbud, ty han hade ett plåtmärke i
mössan och åt på ett äpple, samtidigt som han rökte
en cigarrett, samt en karl i ulster, vars krage dolde
ansiktet.
Vi bullrade i väg nedför en bred gata, som jag
snart såg ännu mer vidgas, och efter en stund
upptäckte jag namnet på ett hörnhus: Hallavenyn. Vid
foten av denna gata låg således mitt sovkvarter.
Tull-och Hallavenyerna löpte med andra ord samman in i
staden i en spets.
Jag hade icke förut åkt på denna linje, jag visste
endast, att den förde ned och över till gamla staden.
De oändliga fasader, vi passerade, voro varandra lika,
med regelbundet återkommande slaktarbutiker i
blodrött och marmorvitt, små grönsaksstånd med bleka
knippen av grönt och gult, svarta skräddarbutiker och
bruna tobaksbodar. Tvärgatornas perspektiv började
alla i smutsig tegelfärg och förtonade i dimgrått.
Det irriterade mig, att jag icke kunde se
ulstermannens ansikte. Hur jag än vände mig, långsamt
eller oförmodat, lyckades det ej mig att uppsnappa
hans drag. Egendomligt nog inbillade jag mig, att
han satt och skrattade; nogare fixerat, som en
grinande dödskalle... Varför, kan jag ej förklara, då
icke minsta skymt av anletet stod att upptäcka och
han satt så stilla som en mannekäng.
— När konduktören kommer upp, sade jag till mig
själv, skall jag nog passa på att se ulstern i synen,
då han betalar...
Men när konduktören kom, fumlade figuren så länge
i fickorna, att mannen förlorade tålamodet och gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
