Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rare som ett murmeldjur, ty. för att vara en
vessla var hon för tjock.
— Stopp! Det är min sak, ropade liön
under bordet, därför är jag ju i världen för att
betjäna eder.
Med ett enda ryck fick hön lös sporren, men
på hennes innerhand gapade en ful rispa,
varur blod sipprade fram. Förskräckt for han
upp och grep efter hennes arm. Men hon
vred sig skrattande lös ifrån honom.
— Å, det är ingenting alls, det läkes på
två dagar, skämtade hon, om man bara har
friskt blod! Och då han fortfarande
betänksamt stirrade på såret, visade hon på hans
stol, för att han skulle sätta sig. Han lydde,
om också dröjande. Sedan var allt åter som
förut, utom att hon då och då med innerlig
hänförelse betraktade den sårade handen,
liksom ville hon utropa: »det har jag fått av er,
som gåva, till minne, då ni icke längre är här»,
och så, att han understundom sände henne
en beklagande blick, varvid hon för varje
gång på nytt sken upp, glad och munter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
