- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
260

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som fördystrade allas anletsdrag, på ett
otvetydigt sätt bekräftade den rysliga sanningen,
grep hon med fingrarna krampaktigt tag i
stenräcket för att icke falla.

Anna flög henne till mötes och efter henne
kom tungt den gamle, stödd av medlidsamma
tjänare och grannar.

Hon föll, men i vänliga armar.

— Conrad, jämrade hon sig, varför har du
gjort mig detta?

Häpna växlade de kringstående blickar.
Och Bertha vände sig till Cathri viskande:
— Det låter, som trodde hon, att han hade
gjort sig själv något ont.

— Det onda samvetet, svarade Cathri
bittert.

Och detta sade hon på sitt hänsynslösa
sätt med hög röst. Ånyo kastade Anna en
blick mot henne, denna gång en hotande.

Men gubben urskuldade sig ödmjukt inför
moderssorgen.

— Jag hade ju beviljat honom allt, allt
vad han begärde. Jag kan icke förstå det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free