Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
OSCAR LEVERTIN
mer, begrep han icke, ej en gäng den äkta. En gäng
hörde han och jag Anna Nonie — det var på ett U.
D.-sammanträde — sjunga på sitt dråpliga vis »Lelle
Karl-Johan». Levertin vände sig till mig och sade:
»Så ohyggligt I»
Han älskade fjällnaturen, i vilken han med sitt svaga
bröst dels kände sig andas lättare och dels, när
han såg på bergen som stelnade jättelika havsvågor,
erfor någon sorts filosofiska Zarathustrakänslor. Då
fråga är om Zarathustra, minnes jag att 1892 Levertin
var hänfört tacksam åt den örnöverblick den store
tyske författaren givit honom, och han skrev förtjust
tiU mig: »Quel gredin, den där Nietzsche!»
Att se Oscar Levertin i en svensk skog gjorde
samma burleska intryck som att betrakta en elegant
dam, klättrande i träd. Om lantlivet tänkte nog
Levertin något i samma väg som hans älskade
Bellman, då denne skrev:
»Nog Ir det loligt p& landet d& och då,
men att ständigt vara dSr, det kostar Indi på.»
En gång på en av våra U. D.-fester på
Stallmästargården — det var något av de sista åren på
1890-talet — hade med anslutning till att ting brukade
hållas på detta ställe en högtidlig stämning uttagits på
Verner von Heidenstam, i vilken han anklagades för
att ej förstå sig pä humor, och många roliga ord
fälldes av både åklagare och anklagad. Det hade varit
orättvist att beskylla Oscar Levertin för något dylikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
