Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är således alldeles gifven och för mig ganska
kännbar, derest icke Ers Maj:t skulle täckas allernådigst
förständiga henne att st& vid sin framlidne herres ord,
i hvilket fall jag icke betviflar, att hon ju beqvämer
sig att betala mig den rättvisligen fordrade summan.”
Med skarp blick och mulen panna fixerade
Konungen Lowisin medan denne talade. ”Låt mig först
se Lindschölds bref till er!” befallte Carl, och sedan
han fått och genomögnat det, frågade han, hvaruti
det ”ett visst åtagande” bestod, hvars fullgörande
skulle berättigat Lindschöld att behålla penningarna?
”Jo, allernådigste Herre och Konung! svarade
Lowisin, darrande för följderna af den bekännelse, han
nu nödgades göra, hvilken det nu mera ej var honom
möjligt att undvika — framlidne Hans Exellens
lof-vade utverka, att Ers Maj:t måtte täckas allernådigst
upphöja mig till Kongl. Råd och i grefligt stånd.”
Konungen studsade, besinnade sig några
ögonblick och yttrade derefter ganska kärft: ”På munt-
lig framställning kan i sådan sak intet afseende
haf-vas. När ni lemnar mig skriftlig ansökning, vill jag
gifva er del af mitt beslut.”
”En sådan ansökning, allernådigste Herre och
Konung! — androg nu Lowisin — har jag här, redan
uppsatt, för den händelsen att den nåden ej
blifvit mig förunnad, att vid personligt underdånigt
företräde få anmäla förhållandet hos Ers Maj:t.”
”Gif hit!”
Och nu flög papperet ur Lowisins ficka i
händerna på Konungen, som satte sig ned vid
skrifbor-det och tecknade på ansökningen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
