Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELFTE KAPITLET.
Under tillfrisknandet från en långvarig sjukdom,
satt Magdalena Stenbock, gift Oxenstierna, inbäddad i
kuddar uti hörnet af sin soffa, och i en ländstol vid
hennes sida, hennes man kongl. rådet grefve Bengt
Oxenstierna* Frågan för dagen: Liffländska adelns
utskickning samt förfarandet mot de utskickade och
dessas motsedda öde — utgjorde äfven ämnet för
O-xenstiernska parets lifliga samtal.
”Att du ej kunnat afböja den tyranniska åtgärden
med Liffländarnes häktande, derpå undrar jag
mindre — menade grefvinnan — efter det en gång
kommit derhän, att allting skall uträttas genom och
beslutas mellan fyra ögon med den der gynnaren Piper,
och du, fastän förste rådgifvaren, som det heter och
af en bland rikets första ätter, likasom jag sjelf,
aldrig nu mera tillspörjes om hvad som skall göras,
utan blott efteråt blir underrättad om det som har
skedt. Men man har redan haft mer än tillräckligt
rådrum att återkomma till sansning och det är hög
tid att du använder det inflytande, du kan äga, att
förmå kungen göra slut på våldet och anstötligheten
och återgifva de utskickade friheten.
”Vi göra bäst att lemna detta obehagliga ämne
— afbröt kongl. rådet, med synbart bryderi. — Du
skulle deraf lätt kunna bli upprörd och Hjärne har ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
