- Project Runeberg -  Tvenne äktenskap. Roman /
147

(1847) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den andra i evighetens brinnande svafvelsjöar, och stic*
kar af fasa och häpnad och tjut af ömkan och ånger
genomkorsade templet, föregick något helt annat i
The-reses sinne, ocb hon visste af allt, som tilldrog sig
omkring henne, ej annat, än huru de begge
föremålen, vid hvilka bon en gång för alla fästat sin upp»
mår k sam het, sågo ut och huru de voro klädda.

En rund tid förflöt, innan soldaten ocb
vaktmästaren märkte huru lyckliga de voro, såsom ett osvikligt
förebud till huru ändå lyckligare de kunde blifva.
Begge tillegnade sig hvardera uteslutande de eldiga
ögonkast, som smögo ur bänken näst bakom
borgmä-starinnans, utan att ana, det ingendera i dem egde
mer än sin anpart. Men från den stund, nämnde
iakttagelse blef gjord, syntes ögontelegrafen i gång hvarje
söndag mellan de af fromheten skilda bänkrader, som
i templet blifvit anvisade de olika könen.

Dervid stannade det likväl — tackade vare den
stränga tukten och vakande tillsynen i borgmästarens
hus — och hade svårligen kommit längre, derest icke
borgmästarinnan insjuknat ocb, sedan hon mer än ett
balft år hållits qvar i sängen, afsomnat. Nu blefvo om»
ständigbeterna i högst väsendtlig mån förändrade. Väl
nitälskade borgmästaren fortfarande lika huldt för
The-reses dygd; men tian måste inskränka sig till böner,
förmaningar, varningar och råd — lefdadsreglor, med
ett ord — och öfverlåta lefvernet åt henne sjelf,
medan hans egen tid upptogs af embetsgöromål,
umgän-gesförhållanden, o. s. v.

Alla dessa predikningar undergingo sådanes vanliga
öde: att, alltför långt utspunna, alltför ofta idislade,
mindre verka än ägga, trötta — trotsas eller
glömmas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 12:32:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cmjtvenne/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free