Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terna i brefvet äro sanning. Du var mor åt en
annans barn förr, ån du blef det åt mina, ocb en
tjenste-piga kan skryta af att vara dotter åt friherrinnan
Leyonberg. Död och förbannelse!»
Ludvig fixerade Therese med ögon, hvassare, mera
genomborrande än hans ord.
»Jag var dig ingen trobet skyldig, innan vi gjorde
bekantskap; och då du tog mig från’ lorden, visste du
ju, att jag ej var någon Vestal. Om mina öden bar
du aldrig frågat mig, ocb således har jag icke ens
varit i tillfälle att ljuga för dig.»
Med knappt hörbar röst stammade Therese fram
denna förklaring.
»Lorden, med honom var det en annan sak,» återtog
Ludvig. »Jag räknar dig alldeles icke till last, att du
drog honom vid näsan; men jag, som vek ifrån mina
föresatser och lät förleda mig att ingå detta olycksaliga
äktenskap!»
»Det var likväl du sjelf som yrkade vigsel, för
Tbio-dolfs ocb Eugenies och våra öfriga barns skull,»
anmärkte Therese, varsamt.
»1 hopp alt du straxt derefter skulle dö, ja,» utfor
Ludvig, ifrigt; »men du bar, tyvärr! lefvat alltför
länge — och hvilken sammanlefnad!»
•Ja, Gud vet bäst, huru bitter den varit och är*»
snyftade Therese. »Och vill du som jag» . . .
Här tystnade bon och drog en djup suck.
»Sjung ut! Jag befaller det!» röt Ludvig.
»Så söka vi äktenskapsskilnad,» hviskade Therese.
»Och du underslår dig att sätta något jådsnt i
fråga, så långe jag tillåter dig att kallas min hustru!»
fortfor Ludvig, ännu mera uppbragt. »Ocb jag skulle
sjelf gifva milt förbannade giftermål till pris åt offent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
