Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid vandrade riddar Alf oroligt
fram och tillbaka på sitt stora skepp. Hans
ögon sköto blixtar mot de mörka konturerna
af Ufvestads borg. „Skall hon eller jag segra?“
frågade han sig sjelf. „Skall hon eller jag
stadna på platsen eller skola vi kanske båda?“
“Icke så mörk i hågen, min älskogsriddare“,
ljöd Konrads glädtiga stämma. „Några ursinniga
berserkar och förtrollande qvinnor skola
vi lätt tillfångataga, och sedan...“
„Ja, och sedan skall hennes hat mot mig
stegras“, inföll Alf.
„Åh, du känner icke sinnelaget hos dessa
nordiska qvinnor“, svarade Konrad. „De älska
hos mannen framförallt tapperhet och mannamod,
afsky vekhet och pjunk nästan mera än
grymhet, och sjelfva äro de hurtiga och stolta
som de höga furorna bland deras snöbetäckta
fjällar. Hvarför skulle den sköna borgfrun hata
dig för din öfverlägsna tapperhet? Ditt äfventyr
kan ju sluta med ett ståtligt bröllop.
„Du förgäter att hennes och min öfvertygelse
aldrig skall förenas, att hvarken hon
eller jag någonsin öfvergifva vår tro.“
„Nå så tvinga henne! Jag skulle vara
Alf den starke och icke begagna min makt.“
„Låtom oss iemna ämnet,“ svarade Alf;
„må den heliga Guds moder beskydda vårt
föreliafvande!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
