Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt svärd på ett sätt, som tydligt tillkännagaf
att hon ämnade försvara sig, men icke anfalla.
Med ett språng stod Alf helt nära Grerda och
innan hon kunde förhindra det, vred han vapnet
ur hennes hand, fattade henne hårdt om
båda händerna och ropade:
“Nu, stolta borgfru, är du min fånge, och
tillsammans skola vi antingen lefva eller dö!“
Derpå tog han henne i sina armar och
bar henne som ett barn, hårdt slutet till sitt
bröst, genom tumultet ner till sitt skepp.
När Gerdas folk såg sin unga anförarinna
fången, rusade de vildt tjutande efter för att
befria henne. Deras allarm öfverröstades dock
af jubelropen från de kristna, hvilka snart
nedgjorde eller som fångar släpade med sig
de öfverblifna af den lilla tappra hedniska
kämpahopen.
Snart herrskade på skådeplatsen för denna
korta, men vilda strid den djupaste tystnad,
blott afbruten af en och annan dödsrossling
och då och då af ett halfqväfdt jemmerrop af
någon sårad.
Emellertid hade Alf med sin dyrbara börda
kommit helt nära sitt skepp. Han tryckte
Clerda allt fastare i sina armar och hviskade
till henne : “för första och sista gången klappa
våra hjertan emot hvarandra; jag älskar dig
mera än mitt lif, derför skola vi ock dö tillsammans
i vågens svala famn —“ och han
tryckte en brännande kyss på hennes läppar.
Grerda hade genast insett fruktlösheten af
ett försök att slita sig loss, så länge Alf fast-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
