Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ga blessyrerna hade gjort lionom oredig till
sinnet.
Om några minuter återkom Alf. Han förde
vid handen en manlig figur, insvept i en lång,
besynnerlig grå säck, som räckte honom till
fotterna, och med hufvudet höljdt i en capuchon,
hvilken äfven dolde hans ansigte.
“Här är min biktfader,“ yttrade Alf, “han
skall öfvertyga dig, att den allena saliggörande
läran befriar dig från löftet till din i
mörkret vandrande fader.“
Och patern begynte att varmt och öfvertygande
framställa kristna lärans ljus och välsignelser,
så att hans omvändelseifver frampressade
tårar af rörelse i Gerdas ögon. När
han slutat sade hon:
“Din lära är mild och skön, men jag kan
icke antaga den och kan ej heller blifva Alfs
brud, ty jag har svurit att aldrig äkta den som
ej har min faders tro, och att alltid försvara
hans lära.“
“Men om jag säger dig, att din fader hade
antagit Alfs lära innan han dog,“ sade patern,
“om —“
“Nej, jag tror det icke,“ inföll Gerda, “jag
vet att de kristna prosterna ofta begagna list
för att tvinga Odens bekännare.“
“Hör mig barn,“ sade presten med mild
stämma, “men afbryt mig ej under mitt tal.
Din fader är icke död ; jag vill berätta dig ett
Guds underverk med honom. Den stormiga
natten, då han kastade sig utför ättestupan,
hade ett skepp ankrat nedanför densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
