Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag har ock lofvat att aldrig taga dens
lif, som skonat mitt eget,“ sade Gerda icke
ntan en viss förvirring.
“Är detta enda skälet hvarför du skonar
mig?“ frågade Alf, i det han riktade en nästan
ångestfull blick på Gerda.
“Nej, jag älskar dig,“ svarade hon med
enkel blygsamhet.
“Du, du älskar mig, o, säg om det ännu
en gång! Nej, nej var tyst, ty om det blott
var en drömvilla, så vill jag behålla den.“
Och han knäföll framför den stolta borgfrun,
som nu helt och hållet var qvinnan, icke
sköldmön. “Hvarför, o, hvarför har du icke
sagt detta förr? H vilka blodsutgjutelser hade
då icke sparats,“ fortfor Alf, sträckande sina
sammanknäppta händer mot Gerda.
“Derför att du icke frågat mig!“ sade hon
med en öppenhjertlig blick. “Men efter du
vill, att vi skola dö tillsammans, så kan jag
gerna nu omtala det.“
“Dö? Nej nu skola vi lefva; du är min
brud!“ svarade Alf och ville sluta henne i sina
armar. Hon sköt honom sakta tillbaka och
hviskade: “Aldrig din brud; du glömmer våra
fäders skilda tro, och att jag lofvat min fader
att aldrig gifta mig med någon, som är fiende
till hans lära.“
“O, vänta, vänta, ditt löfte skall blifva
löst!“ ropade Alf i det han sprang upp, och
glömmande all mattighet ilade han ut.
Gerda såg efter honom med en bestört
blick; hon trodde att någon feber af de mån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
