- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Förra delen /
203

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

släktled, skulle den, som vågade sig inom den döda
stadens murar, aldrig lefvande komma därifrån.
Sådant är ju dumheter, som en klok karl inte fäster
sig vid. Men på doktorn passade det in och nära
nog på mig med. Ty jag hade varit fördömdt illa
däran: feber och moskitos och hvarjehanda i den
vägen. Men indianen och hans dotterdotter vårdade
mig till tack för att jag dödat några af deras fiender.

I löfhyddan hos dem stannade jag en vecka och
hämtade krafter. Vi blefvo rätt goda vänner, d. v. s.
tacksamheten stannade helt och hållet på min sida,
ty när jag erbjöd dem betalning för deras tjänster,
blefvo de förolämpade och bådo mig tiga. I den
punkten voro de orubbliga. Men så snart vi blifvit
litet mer vana vid hvarandra, öppnade de
språklådan och berättade åtskilligt, som var ganska
nöjsamt att höra.

De härstammade enligt hvad de själfva påstodo
från den utdöda stadens konungar, och deras uppgift
var, enligt hvad jag kunde förstå, att hjälpa andarna,
ifall dessa händelsevis ej lyckades taga kål på
tillfälliga besökare. Gubben var försedd med pilar,
doppade i curaregift, och jag såg honom ett par
gånger visa prof på en skjutskicklighet, som inte
bådade godt. Bland andra legender, som gått i arf
genom generationer, var följande. En gång när deras
släkt höll på att dö ut, skulle en främling komma
till deras trakt, stanna hos dem och gifta sig med
släktens sista kvinnliga ättling. De voro fullproppade
med sådana där historier, och jag fäste mig inte
synnerligen vid deras ord, fastän det på sätt och
vis råkade stämma med mitt fall. Flickan såg ju
inte oäfven ut för att vara indianska — nästan hvit,
men giftermål och dithörande har aldrig varit något
i min väg. Jag ansåg mig för gammal och slog döförat till.

Det där om skatterna var kanske en snara eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/1/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free