Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bara ett påhitt, hvad vet jag? Man blir underlig
af att ständigt vistas inne i skogens halfskymning.
Men hvarken hos gubben eller flickan fanns för öfrigt
ett spår af humbug. De togo sin bevakning som
en ofrånkomlig uppgift och tänkte inte på annat än
sina sägner.
Uppriktigt sagdt grubblade jag nog åtskilligt på
det där, men kom aldrig till något resultat. Tittade
jag på flickan en stund, hade jag ganska god lust,
men så snart jag blef ensam, sade jag mig: du är
för gammal, Jim, eller har du inte varit ombord på
den där galejan förut, kan du gärna hålla dig
därifrån hädanefter också, och liknande. Slutet på visan
blef, att jag en vacker dag packade ihop mina
grejor och räckte handen till afsked.
Det väckte ingen förundran hos mitt värdfolk,
om jag så får kalla dem. De sågo lika högtidliga
ut som vanligt och följde mig till skogsbrynet. När
vi efter en dryg dagsmarsch hunnit dit, bjödo de mig
farväl så enkelt och värdigt, att jag nära nog svarat:
— jag ger civilisation och allt i den vägen en god
dag och stannar hos er. Den gamle böjde hufvudet
och log, som om han läst mina tankar, flickan sade
endast: du är välkommen tillbaka. Farväl! — Jag
svarade. — Kommer gör jag, Lilith. Jag vill inte
heta James Cox och vara den jag är, om jag inte
snart vänder hit igen. Då hvisslade gubben, och
fram ur skogen sprängde en präktig, fullt munderad
häst: — Detta är min gåfva till den, som dödade
flera spanjorer och jagade de öfriga bort ur vår skog.
Tag emot hästen, min vän, den skall tjäna dig lika
troget, som dess förfäder tjänat mina. Farväl! —
Jag sprang i den indianska sadeln, skakade än en
gång hand med gubben och flickan, och så red jag
ut i solljuset på slätten. De stodo kvar därinne i
skuggan, tysta och allvarliga, och sågo efter mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
