- Project Runeberg -  Dikter /
135

(1860) Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En isblomma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN ISBLOMMA.

<jrå stolt dia bana, om dig lyster,
Och le åt mig med isigt hån!

Du är den kalla drifvans syster, —
Låt mig förbli vulkanens son.

Ja, du har rätt! Vi för hvarandra
Ej passa mer än eld och våg.

Du må p& fjällets toppar vandra,

Min väg i dalen alltid låg.

Och dock, — jag kan det ej förneka
Mitt hjerta du i bojor lagt
Ditt månskensanlete, det bleka,
Berusar med sin stela prakt
Ja, sjelfva kölden hos dig bränner,
Och af din isblick värme föds,
Liksom i drifvans famn man känner
En glöd, som kyla kan till döds.

Ack ja, jag ville smälta kunna
Ditt bottenfrusna hjertas snö
Och se dig sedan, kyska nunna,

I gråt vid mina fotter dö.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:49:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/crndikter/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free