Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 10. I Nederskolan: Tertia och Quarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 I NEDERSKOLAN: TERTIA OCH QUARTA
vittnens närvaro. Snart kände hela klassen till
historien, och rådgifvarna föreslogo »tid, plats
och vapen»: nästa frukosttimme, bakom Bondkyrkan,
och knytnäfvarna. Saken var klar.
Kl. 9 dagen därpå tågade alla till den afsides
belägna stridsplatsen. Det är ett hörn i kyrkväggen
mellan långhuset och den framspringande sakristian,
där det finns en gammal graf, inhägnad af järnstaket,
öfver-höljd med en vild rosenbuske och ogräs, samt
försedd i kyrkväggen med en underlig, namnlös inskrift
från 1700 talet, som alltid väckt vår undran. Där
stannade de. Jackor, mössor och böcker afkastades
i sanden, kamraterna slöto krets - och så börjades
det. Det är onödigt alt gå in på detaljer. Striden
varade tjugu minuter, och efter den hade båda,
som voro af nära samma ålder, tilltygat hvarandra
så hederligt, att alla »ärans» fordringar ansågos
tillfredsställda. Ej ett ord sades, ej en tår
fälldes. De togo på sig kläderna och alla skildes
åt. Under en månad sågo kämparna ej på hvarandra;
sedan började de att hälsa. Men först när de på hösten
kommit upp i rektorsklass, voro de goda vänner igen,
och denna vänskap tillväxte med hvarje år och har
hållit ut till nu in på ålderns dagar, ty de lefva
ännu - hägge två. Motståndaren blef från den dagen
rent af en mycket hygglig pojke och i sin väg en af
de skickligaste i hela klassen.
Nu tillägger han här blott som en afslutning på detta
läsår, att han på afslutningsdagen fick som pre-mium
en bok, som för honom blef ödesdiger. Det var nämligen
de tre då utkomna delarna af Atterboms »Svenska siare
och skalder» Därmed hade hans framtida studiehåg fått
vägen sig anvisad, åtminstone till en del.
Dock till sist några ord om sångundervisningen under
dessa sista år. Efter Josephson öfvertogs den af
adjunkt C. J. Björk, en utan tvifvel musikaliskt
bildad man, men teoretiskt, alls ej praktiskt. Han
hade ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
