Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - De hvita gnistorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 G LEGENDER OCH BERÄTTELSER
mödat oss för eder, begära vi blott er välsignelse,
och I hafven ingen att gifva!»
Svarade dem deras söner: »Öfver edra hufvud
vilja vi säga: frid! och öfver edert verk: det är väl
beställdt! Men något, i hvilket I ej hafven någon
del och som I näppeligen lären fatta, trycker vårt
bröst så tungt, att svårt synes oss att med våra
läppar uttala den betygelse, I båden om. Som eld
är det i våra hjärtan, som gnista och eld, och sådan
är dess makt, att allt vårt öga skådat från den dag,
vi vordo födda, synes oss ringa och föga åtråvärdt
mot det större och rikare, som denna eld blossar
upp emot. Bitterhet, bitterhet är öfver oss för denna
elds och denna gnistas skull!» Och de vände om
och gingo ut ifrån dem.
Då grepo Adam och Eva hvarandras händer,
och i ensamheten pressade de som i ångest sig tätt
tillhopa, och deras ögon slöto de under en stor och
öfverväldigande bedröfvelse. Kvidan kom öfver deras
läppar, många halfutsagda och klagande ord: »Äfven
de, äfven de! Aldrig, aldrig frid från de hvita
gnistornas eld! Aldrig begärlös hvila, men evigt
samma: mera, högre, bättre! Släktled efter släktled,
arf till arf! Förbannelsens kedja med ändlöst
växande ringar!»
Öfver dem föll natten. Det blå dunklet steg
från floden och lyfte sig mot bergstopparna högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
