Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Shah Jahans silfverbro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 G LEGENDER OCH BERÄTTELSER
Du är en blomma och en stjärna, du är spel af
klockor i ett öde rum, du är sus af vind genom
solförbrända palmkronor — Ardjaman Banu!»
Så hviskade shah Jahan sin älskades namn, så
talade han till henne om sitt lifs sorgsna
hemligheter. Och Ardajaman Banu greps af varkunnsam
ömhet för honom. Hon såg, att han som ingen
annan hon fordom sett var på en gång skön och
glädjelös. Och hon öppnade sin famn för honom
och lät honom hvila vid sina svala bröst.
Hvar natt kom shah Jahan till drottningens läger,
hvar natt talade han till henne sina dunkla och
skrämmande ord. Hvar natt slöt Ardjaman Banu
sina armar kring honom och kysste de frätande
bekymrens onda märken bort från hans mun. Men då
han om morgonen lämnade henne, grät hon på sin
bädd, förtvifladt och öfvergifvet, i sina händer öfver
sitt lifs armod, öfver sin långa ensamhet och öfver
sitt hemlands aldrig återsedda berg.
Och med likgiltiga och löjetomma ögon gick
hon om dagarna midt i öfverflödet af all den rikaste
prakt, som någonsin förunnats att smycka en
furstinnas ungdom och härlighet.
»Jag älskar honom ej,» tänkte hon. »Hvar äro
Kaschmirs unge män, som jag såg genom
galler-stafvarna i kvinnogemakens fönster, med de breda
axlarna och de breda läderbältena kring starka länder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
