Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Shah Jahans silfverbro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 G
64 LEGENDER OCH BERÄTTEI.SER
gatorna brusto i dess hvila som stänk af vatten
slungade ut i luften 1
Och i detta ögonblick, i ett plötsligt medvetande
om det föreståendes allvar, fylldes shah Jahans bröst
af en sällsam känsla, aldrig ännu förnummen, en
underbar längtan så stark, att den ville spränga hans
ådror och kom honom att sträcka sina armar ut som
en tillbedjares i åkallan: att nå dit hän, dit ut i
denna djupa rymds allsmäktighet, att, själf en
vattendroppe, försmältande kvälla öfver i detta namnlösa
och hvilande, att känna det egna jagets paltor och
smycken, dess lidelser och önskningar,/Falla utnötta
af sin kropp och famnas, som ett barn famnas af
sin moder, af den blundande evigheten själf, /
Hvad han trott på och lidit för, alla jordiska
former, i hvilkas fattiga storhet och fattiga skönhet
han velat förklara sig själf, sin själs längtan och
kärlek, i hvilka han, i ovanskliga symboler, velat
förstora sitt arma ödes egna mått — det dref allt
förbi hans öga som fladder af fjärilsvingar, som
skuggor och flygande sand.
Ty hvad han velat nå och aldrig nått — nu
kände han det, nu mindes han, hur ofta den
tanken dunkelt vaknat i hans hjärta — det var det
onåbara själft, det ogripbara bakom hvart begärs
och hvar längtans former, den fördolda själen i dessa
formers egen själ. Hvad som bränt honom var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
