Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Riddaren utan land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 LEGENDER OCH BERÄTTEI.SER
En riddare utan land. Ingenstädes fick han bo och
fäste. Ingen älskade honom. Kvinnorna skydde
honom, ty han skämtade sällan och talade icke ofta
sådant, som är kvinnor ljuft att lyssna på. Männen
misstrodde honom, ty bakom hans anletsdrag gömde
sig en gåta, som de icke förmådde tyda. Och sof
han en natt i samma tält som en vapenbroder, märkte
han, att den andre tog sitt svärd med sig i bädden.
Hertiginnan: Sällsamt...
Riddaren: Så blef han en ensam man,
madame. En ensam riddare utan land. De stunder
allena, då han spelade på sin luta...
Hertiginnan: Ägde också han en luta?
Riddaren: Ja, madame. Han var det, som
lärde mig spelet. Ofta spelade han och sjöng. Man
kunde höra honom sena nätter, då folket sof, medan
vinterstjärnorna lyste hvasst öfver de frusna flodernas
is och in genom fönsterbågarnas hornrutor. Ja, då
sjöng han ...
Hertiginnan: Hvad sjöng han?
Solen har sjunkit. Angelus-klockan i kapellets gafvelhuf
börjar ringa. Pågen knäpper sina händer, stöder hakan mot dem
och börjar bedja. Men medan hans läppar röra sig, följa hans ögon
hela tiden de båda framför honom, och då dessa icke tyckas höra
klockringningen utan vandra, samtalande, som förr, sjunka
omsider hans händer åter. Oafvändt, spändt, betraktar han
hertiginnan och riddaren.
Riddaren: Allt hvad hans eget lif aldrig skänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
