Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plikta med kroppen, der stordignitärerna på ett eller annat siitt
köpa sig fria, uppvägas dock deras företräden till ej så ringa
del genom andra, hvilka vi förvärfva genom sjelfva vårt till och
i de ursprungliga detaljerna gående arbete. Det erbjuder en
stor njutning, om hvilken den, som ej sjelf lagt handen vid
sådant, icke kan göra sig en föreställning, att kunna sig omgifven
af papper, hvarpå stora mäktiga andar utgjutit sig i ögonblick,
då deras hjertan klappat högt, då deras känslor svallat öfver,
då deras snille iirat sina odödliga segrar. Högtidligt, ehuru
nästan hemskt betagen, tycker man sig erfara deras närhet,
ehuru de redan i århundraden hvilat i sina oåtkomliga
marmor-grafvar. Man tror sig ännu se deras längesedan förmultnade
hand darra af lifvets hetaste skakningar. då dragen ligga för en,
hvilka öfversatt de ögonblickliga själsrörelserna till evärdeliga.
Man känner sig invigd till en besvärjelsemakt. som, tydligare
än man någonsin förut anat, kallar till lifvet igen de höge
hädangångnes kolossala skuggor för att aHägga redogörelse för
de innersta bevekelsegrunderna till deras handlingar, för
grundtypen till den roll, de spelat i vetidshändelsernas drama. Ett
ord, hvilket deras hand utplånat, tyckes ofta uppenbara mera
af deras hjertas innersta mening än hela frasen, de låta qvarstå
orubbad; ett annat, som de tillagt, synes stundom ditsatt
för att skymma den alltför klara blick, man annars kunnat
i denna mening kasta. — Under ett längre fortsatt
ande-skåderi af detta allvarliga slag begynner man omsider känna
sig hemmastadd i en umgängeskrets, så storartad, att den nu
lefvande verlden skulle äfven åt dem, för hvilka de präktigaste
ibland „lrs grandes entrfa,s“ stode öppna, svårligen hafva
någon förnämligare att erbjuda; så sluten, att man sjelf allena
har tillträde till densamma. Och då man dageligen känner sig
alltmera lycklig och upplyftad af ett sådant sällskap, kan det
vill ej falla en in att förhäfva sig öfver att hafva för detta
försakat hvilket annat som helst, äfven om detta erbjudits vid
Me-delhafvets tjusande stränder eller i verldsvulkanen Paris.
Den tillfredsställelse, forskaren känner, då han på antydt
sätt försatt sig i gemenskap med den osynliga församlingen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
