Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skullo oemotståndligt kasta verldshistoriens gång på banor, dem
ingens aning dittills förmått utstaka.
Då utgifvaren åberopat, att han af det myckna, söderns
rika lif kunnat erbjuda, försakat åtskilligt för att ostörd
efterspana de tecken till lif, bortgångna tider qvarlemnat, har detta
ingalunda skett af behof att tilldela sig otidigt sjelfberöm.
Tvärtom. Han erkänner gerna, att han endast alltför litet kan
tillräkna sig denna försakelse såsom förtjenst. Såsom hvarje
annans, hvars forskning gått tillbaka ända till sjelfva källorna
för historien, har hans sinue blott öppnat sig för och emottagit
de öfvermäktiga intrycken, hvilka ur dessa källor uppstiga. En
gång i kontakt med deras dragningskraft, har hans själ känt
denna stegras till styrkan af hvilken passion som helst. Iugen
berömmelse kan således uttryckas i hans försäkran, att hau t.
ex. mången vårnatt, döf för sången af näktergalen, som i
Mont-pelliers herrliga parker slog invid hans fönster, hade öra endast
för anderösterna, hvilka underbart förnummos ur den, snart i
tvänne århundraden redan, aHögtsaliga7! drottning Christinas
omenskligt kakogratiska hieroglyfer. Det kunde ej vara
annorlunda. I denna bekännelse ligger snarare klagan öfver svaghet
än skryt med styrka.
Och knappt eger man rätt att tala om försakelse, hvilken
man skulle hafva underkastat sig vid ett arbete, sådant som det
antydda. Väl kan det ej bestridas, att när handen domnat,
ögat svider efter länge förflutna ansträngningar derunder, mau
sänder en förflugen, icke fullt afundsfri sidoblick till lyckan af
de literaturens stora seigneurer, hvilka emottagit på sin lott,
att endast utkasta planen till ocli gifva den sista fulländningen
åt vidtomfattamle verk, under det de öfverlemna insamlandet af
niaterialierna samt bearbetningen af detaljerna åt underlägsna,
af deras vink beroende krafter. Onekligen hafva desse store
herrar framför oss små äfven härutinnau omätliga yttre fördelar,
dem hvarken samtid eller efterverld tillbörligen afräkna, då de
uppgöra totalsumman af det pris och den beundran, de hembära
åt deras fullbordade storverk. Men äfven 0111 vi annare, i
detta som i öfriga fall, äro hemfallna åt nödvändigheten att —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
