Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märg. Dödens eviga fred, som tog honom bort till sig, tillät
honom ej att fullborda sitt höga värf såsom mäklare af
verlds-freden. Han nödgades öfverlemna detta såsom testamente i sin
unge sons opröfvade hand. Carl XI:s bortgång är en ibland de
få katastrofer, som tydligen bevisa, att ett enda lif kan
någongång vara mera värdt än tusen sinom tusens, att
nationernas öden kunna hvila på en enda lifstråd — åtminstone för
ögonblicket. Ifall Carl XI fått lefva, hade det adertonde
århundradets gryning ej kunnat se Sveriges verldshistoriska
betydelse luta så mot aftonen som nu skedde och lika litet
Rysslands springa upp till den dag, som plötsligt klarnade deröfver.
Till improviserandet af detta ljusfenomen hade Carl XII
negativt: genom storheten af sitt motstånd och sitt fall, bidragit
ej stort mindre än Peter den store sjelf medelst sin positiva
skaparekraft. En större ära än den att liafva besegrat Carl
XII kunde den tiden ej förvärfvas i verlden; en större ära icke
ärfvas, än arfvet af Sveriges dåvarande bråddöda storhet
lem-nade efter sig åt den. hvilken dertill styrkt sin rätt.
Genom ingenting har utgifvaren kraftigare öfvertygats om
sanningen häraf än genom de papper, hvilkas liufvudinnehåll lian
nu går att framlägga. Ur dem har han lärt sig mer än
någonsin förut inse, att Sveriges svärd vägde i Europas vågskål
1703—4 ännu tyngre än i de tider, då Oxenstjernas patriotiska
vishet beherrskade fredsverket i Mönster och Osnabrttck.
Sverige behöfde då fullt ut lika mycket, om icke mer, Frankrikes
bistånd, som detta Sveriges. Men något öfver ett lialft sekel
derefter erkänner samma konung, i hvars barndom den
west-phaliska freden uti hans namn slutits, numera mångbepröfvad,
ärekrönt såsom ingen var det i verlden, sitt behof af den
tjuguårige ynglingens hjelp uti nöden. Han, den stoltaste af
alla menniskor, vågar ej ens åberopa sina verkliga eller
inbillade anspråk på Sveriges tacksamhet. Han beder blott om
tillfälle att sjelf få ådraga sig en sådan skuld, redobogen att
gälda denna med hvilka offer som helst. Och likväl hade han
sträckt sin skyddande sköld öfver Carl XH:s fader och dennes
land i Oliva, i S:t Germain, i Nimvegen; och han hade gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
