Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof. God dömrae mellan oss! Han ser väl bäst,
I hvilket bröst förräderiet ormar:
Om uti det, som bjuder allt sitt blod
Till att försvara allt hvad kunga-makten
Bör skydda främst: olycka, oskuld; eller
I det, hvars vildhet gör, att kungens makt
Syns blott ett annat namn för tyranni,
För våld! — I dröjen länge. Räcker
Det polska modet icke mera till,
När tjugu måste hjeltedådet öfva
Mot tvänne män, som ej ha landsmän mer?
Rörelse bland svenskarna. Matilda rycker till sig knifven
som Bengt Bonde undanstuckit i sitt bälte.
Matilda. Du ej behöfver detta vapen mer,
Men jag deraf kan göra bättre bruk.
O, kunde ui ert mål så säkert träffa,
Som jag skall finna mitt, då \ore segern
Så viss, som eder undergång nu är.
Bengt Bonde. Jag kan ej hindra er från ert beslut,
Ty jag vill edert väl, och tiden är
Så ond, att döden gifver bättre hopp,
Än lifvet lemna kan. — Mig skänker rikt
Den död, jag ljuta får för er belöning
För all den trohet, hvarmed jag har älskat
Mitt fosterland och dem, som älskat det.
Då polackarne, följande isynnerhet Kvasinskys vinkar och
uppmaningar, bereda sig att rusa emot Olof och Bengt Bonde,
uppstår en ännu starkare rörelse bland svenskarne.
En svensk knekt. Det vore nesligt utan namn och gräns
Att öfvergifva den, som aldrig svek
I nöd och lust, åt de barbarers vildhet,
Af hvilka han blir hatad mest för det,
Som gör så kär för oss vår gamle Olof:
Hans svenska sinnelag, hans lust att säga
Den sanning ut, som bor uti hans hjerta.
I gören, som I viljen; men jag skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
