Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petrosa. Ers höghet och kanske jag sjelf mig ställt
Uppå en punkt, der ingen rättighet
Mig lemnail är att känna mig förnärmad,
Hur nära man ock träda m& min heder.
I stundens allvar torde likväl ligga
Eu ursäkt för min dristighet, då jag
Försäkra vågar, att ers höghet gör
Mig mer än vanligt orätt denna gång.
Jag tillät mig uppmana eders höghet
Att ej sig stänga in såsom en mumie
I dessa gråstenshvalf, men kasta sig
Full af förtroende och dristig kärlek
Uti den öppna famn, det finska folket
I dag endrägteligen mot er utsträckt.
I folkets mannaarmar ryms en räddning,
Som växer öfver hvarje faras hot.
Den rymligheten sakna dessa murar:
De samma fötter, livilka trampa ner
Den danska och den lybska flaggans stolthet,
Yäl med ett språng ock kunna hinna dit,
Der Åbo slott sin vimpel svaja låter.
Men finska folkets slutna leder krossas
Ej lätt som bogen på en örlogsman
Och detta fästets mossbelupna torn.
Det är min tro. Den kan dock vara falsk.
Men hvad jag vet är detta: då jag gifvit
Det bästa svar, jag fann i själ och hjerta
Uppå en fråga, vid hvars vigter hänga
Lif eller död, det icke föll mig in
Att tänka på det obetydligaste
I detta stora hela: min person.
Skall denna sak, för hvilken eders höghet
Vill stå och falla, duka under — gerna
Atomen af mitt jag må följa med,
Om blott den minsta båtnad deraf skördas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
