Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan (som först bleknat, bemannar sig och svarar med belijertad
hållning).
Jag mins det ganska väl; men sen jag offrat
För Finland allt, mitt ord jag troget löst;
Och ingen finne skulle väl nu mera
Anställa efterräkningar mad mig.
Sabel fana (stigande ännu närmare Johan).
Ej allt ni offrat än: ej allt, som jag
Och mången ann’ för er skull offra skall:
Och det åtminstone en finne gifves,
Som fordrar mer, än ni åt Finland offrat.
Han stöter med våldsam ansträngning en dolk emot Johans
bröst, men träffar Karins, hvilken kastar sig framför hertigen.
Ha! Äfven detta kunde icke lyckas.
Blott hon, den mindre skyldiga blef träffad. —
Men ädlare hon var dock än vi alla.
Karin. Det är så ljuft att dö på detta sätt. (Hon dör).
Johan (sedan han lutat sig ned öfver Karin och kysst hennes panna).
Du ädla dotter af det ädla land.
Som med ditt hjerta gaf, hvad bäst det kunde
Beskära mig! I lifvet och i döden
Du var och är en trogen bild utaf
Det folk, som älskar storsint, då det älskar,
Och glömmer oförrätt och mins allenast.
Den kärlek, det har rönt och den, det gifvit,
Om någonsin den dag än gryr för mig,
Då lyckans hjul, hvars rullning nu mig krossar,
Mig lyfter åter upp mot höjden och
Min hand gör lika fri, som anden är,
Då skall med mig du äfven stiga upp
Ifrån det fall, som oss förente störtat.
Må, hvad jag ville stort och djerft för dig,
I ungdomsglans bland dina minnen lefva,
Fast mina drömmar — drömmar blott förblefvo.
Såsom din furste stor jag städs mig känner
I minnets fria verld — om fängelset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
