Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rör deras bröst än kärlekens pilar.
Men det är lif i grannskap af döden;
Der stå vulkaner, dera isar ej släcka:
Trotsigt i hjertat än glimma glöden,
När redan skuggor ögat betäcka
Fäderneslandet liotas af fara;
Föga vår egen fara då väger.
Lönar det mödan åt träldomen spara
Hvad, som i friheten värde blott eger?
Fritt må sitt gods och lifvet man skänka,
Men ej sitt fosterland och dess heder:
Den, som har lyckats dessa att kränka,
Öfver vårt Cypern svepningen breder.
(Tärnorna skingra sig åt olika håll. Tisbe, sona redan under
kören visat sig beväpnad, inträder på scenen .
Tisbe.
Af allt förunderligt, Pygmalion gjort,
Fins intet mera underbart och stort
Än lyftningen, han gifvit dessas själ,
Som förr gick lutad lik en bunden träl
Och såg ej annat mål än stundens fröjder,
Och hade ingen blick för lifvets höjder,
Der känslans eld och andens ljus förenas,
Och sinnet liksom guld i flammor renas.
Nu kan jag åter lyfta upp mitt öga
Till dig, Athen, du härliga och höga!
Du på din dotter ej får vredgas mer,
Fast hon sitt hjertas stolthet sänkte ner,
Då hon dig Sfvergaf för Cyperns prins.
At dig det är ju, denna seger vinns,
Som vidgar mensklighetens ädla välde;
At dig blef anlagd denna koloni,
Hvari sig menskan känner hög och fri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
