Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammaste period. Uppfyld af beundran öfver Almqvists
divinatoriska förmåga att, utan att hafva skådat dessa
nejder, lefvande hafva i sin diktning framställt naturen och
lifvet härstädes gjorde han ströftåg kring ön, beskådande
som „en förbigående" glada folkfester i Messinä, Catanea
och Syracusa, hvilken ort torde varit den sydligaste, han
besökte. En dag mot soluppgången besteg han Etna och
såg det väldiga berget kasta sin jätteskugga öfver den sköna
ön. En annan gång besökte han San Martinos
benediktiner-kloster och resonnerade med dess furstliga klosterbröder om
Karl XII. Längst eller närmare en månad dröjde han i
Palermo och dess omnejder, hvarest Monreales höjder och den
sköna hafebugten vid Conca d’Oro mäktigt tjusade honom.
Cygnaei poetiska turistlif synes här ej mycket hafva
störts, vare sig af lärda eller annars högtstående
bekantskaper, utan fröjdade han sig i sällskap med en ärlig
niirn-bergare, vid namn Carl Biittner (sannolikt en affärsman) åt
det ljufva, sköna och glada, som lifvet har att bjuda på.
Siciliens skönhet „är som skönheten af tårar i vackra ögon",
sade han. ,,Dess himmels klarhet tycks ett återsken af
Guds, och haf och land och höjd och djup visa sig som
segertecken till den högstes lof."
Här skref han i mera välljudande vers än kanske nå-
• •
gonsin dikterna: „Vintergästen i Palermo"; „Ar du ej
lycklig?" samt „Vändkretsen" — „kanske det dystraste stycke",
menade han, „som frambrutit ur djupet af min själ." Han
skref det i Messinä till bittert afsked från Söderns
under-verld, som han då såg för sista gången, „med samma blick
som fången ser tillbaka till sin frihets berg"; hans kosa måste
nu mera oåterkalleligen gå mot norden, ty, klagade han:
— med jernhand griper verkligheten,
Ack, min sjål, hvars hem är diktens land.
Ensam kände sig Cygnaeus dock midt i all naturens
skönhet och lifvets glädje i Södern. På den fråga, han
• •
ställer till sig sjelf: „Ar du ej lycklig?" svarar en röst ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
