Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christina, tyckes lätteligen hafva kunnat advocera med sitt
samvete; öfvertyga sig derom, att hans fädernesland ej låg
bortom den gräns, inom hvilken hemmet var beläget; tro sig
hafva uppfyllt allan rättfärdighet, sedan han gjort allt, livad
den yttersta ansträngningen af själens och kroppens krafter
med-gifvit till att försvara det land, dit Christina socken hörde.
Han ser, hvad det lider, klarligen, att hans tappra strid till
försvaret af det landet var en förlorad. Men han fortfor allt
ännu att kämpa ut den hopplösa striden. Naturen gifver
honom en hotande vink: hans ^bröst begynner att krångla" i följd
af de mördande ansträngningarna. Den ena efter den andra
bland hans kamrater draga hädan till hembygden, åberopande
en hälsa, bruten någon gång kanske ej mera än hans egen.
Hemlängtans qval hos den, (.hvilken med hvarenda fogel, soui
flyger åt hemorten" ditsänder sina helsningar, förökas vid deras
bortfärd ännu mer. Men han blir qvor. Aningen derom, .att
han aldrig med lifvet skall komma undan de svårigheter, af
hvilka han från alla sidor omhvärfdes, väser påtagligen dag
från dag till allt hemskare visshet. Han älskar siu maka och
sitt barn så högt, som något manuahjerta någonsin älskat
föremålen för sin oföränderliga kärlek: och haus innerligaste önskan
är att ännu i lifvet få återse dem. Men han öfverger ändock
ej den post, der pligten etullt honom. Denna pligtkänsla,
som föga sublimerar sig till resonnement, som bjuder mannen
att utan reflexion handla så som han haudlar, emedan det skall
så vara\ denna pligtkänsla, outgrundlig, djup, stor, helig
såsom naturen sjelf, är det, som utgör grundväsendet af Dunckers
karakter. Och hou är det ock, hvilken, oaktadt det af sorger
krossade, af bekymmer sönderrifna sinnet, gifver åt lians lynne
en primitiv helgjutenhet, en naiv enkelhet, sådan den af all
verldenes konstlade medel aldrig kan hopsättas. Och ur samma
känslas trofasta grund framspirar äfven den omätliga kärleken
till hemmet och allt hvad deraf hägnas värdt att älska:
äfven-som den aldrig svigtande tron på Gud. de olyckligas osviklige
lijelpare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
