Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna att påpekas. Calderon. i likhet med hvarje annan bland
utmärktare skalder, på hvilkas själsdisposition det romaniska
folkelementet haft någon inflytelse, tillåter sällan eller aldrig
sin inbillningskraft, oaktadt all hennes lifliga rörlighet, att
förvilla sig bort i de oklara töckenmassor, hvilka poeternas af
ger-maniskt eller orientaliskt ursprung tankar så ofta ohjelpligt
försjunka. Ocli detsamma kan i allmänhet sägas äfven till
Börjessons, så dristigt utsväfvande inbillningskrafts berömmelse.
I allmänhet visar sig Börjesson — ehuru äfven många
jemförelsepunkter mellan honom och hans föregångare lätt kunde
upptäckas — oändligt öfverlägsen Lidner i det, som af Solger
kallas: konstnärligt förstånd.*) Hans skarpa uppfattningsförmåga
af individuella ställningar gör det högst sannolikt, att han utan
svårighet skulle hafva lyckats i att närmare belysa äfven den
allmänna, hvari Sverge sig befann under Eriks tider, ifall
skalden funnit det förenligt med sina poetiska syften. Men sådant
har ej legat i hans plan; och man erfar således nära nog lika
litet i Börjessons stycke, som i Lidners, huru land och folk
trif-des under allt det outsägliga elände, som deras konung ådragit
dem genom ursinnigt planlöst förda krig, de obarmhertigaste
utskrifningar, slöseri och ett af nycker ledt regemente, hvari
ingen sammanhållande och ordnande förmåga hos regenten kunde
varseblifvas. Ty det sjöstycke, Göran Persson målar i första
aktens tredje scen, och hvari man får se, huru:
t, Den tappre Baggen åter stångats har
Med de förente Danske och de LybskeT,
visar blott en enda sida af den på dagrar rika, men på skuggor
ännu rikare taflau. Troligen ansåg den romantiske skalden
grunden af folk och land vara en alltför reel och således alltför låg
mark, för att hans hjeltar och hjeltinnor värdigt kunnat derpå
ställas upp. Det vore likväl icke alldeles omöjligt att göra sig
en idée om ett sorgespel, hvari Erik XIV visserligen vore
kufvud-hjelten, men sjelfva folket, som har den olyckan att styras af
*) Se Solgers Vorlesungen iiber Aesthetik, pag. 286.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
