Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menskliga duglighet, som äfven i de mest nödställda belägenhet,er
kunnat, bevaras. Till fotapall, hvarpå dessas menniskovärde
stiger opp, nedkastas vanligtvis nu, i deras tur, dc af lyckan mera
bortskämda klasserna och individerna, hvilka förföljas af poeten
med bittraste hann, för det de ej äro lika eländigt lottade här
i verlden som andra, hvilka företrädesvis anses förtjenta af all
möjlig lycka, emedan de i lifvet fått umbära den. Ju mera det
menskliga intresset tages i anspråk för uchiffoniersr, lurendrejare,
galerslafvar och andra dylika på mensklighetens yttersta
utmarker bortkastade varelser, desto djupare nedsättas de på samhällets
liöjder öfverst flytande figurerna. Hur annorlunda förfar ej
Runeberg, äfven när han söker upp den kärna af menniskovärde, som
oförstörbar kan gömmas bland misérerna af de olycksaligaste
förhållanden! Hans afsigt är då ingalunda den att utmåla sådana
omständigheter såsom de enda, i hvilka en dylik kärna låter
konservera sig i samhället. Intelligensens, bildningens,
karakte-rens anspråk på öfverlägsenhet qvarstå oantastade och obestridda.
Den högre ställningen i lifvet tvingar ej den högre lyftningen i
själ och sinne att halka ned och gå förlorade i bråddjupen der
nedanför. Äfven i detta hänseende är „N:o Femton Stolt“ ett
makalöst stycke. Oaktadt det djupa menskliga intresse, skalden
med förunderlig skicklighet förstått ingifva för sångens
hufvud-lijelte, bibehåller likväl Döbeln oafkortad äfven i menskligt
Inin-seende all den öfverlägsenhet, som gifves honom af hans yttre
ställning, dit han genom sitt snille, djerfva mod och ädelhet
blifvit lyftad. Det är hans af humanitet ledda blick, som
uppsöker, finner och framdrager det frö till ädel mensklighet, hvilket
lifvets köld ej förmått inklämma i osmältbar is uti „Fäbunds“,
den af samhället förskjutnes bröst. Förutan Döbelns varma,
deltagande själsgodhet hade „Fähund“. oaktadt sin i Lappo-slaget
ådagalagda heroism, förblifvit under sitt återstående lif samma
eländiga varelse, han dittills alltid varit. Det är denna stora,
försoningsrika idé af deu andeligen öfverlägsnes, lyckligare
lottades skyldighet att uppträda såsom medlare mellan en åt ödets
obarmhertighet hemfallen medmenniska och olyckans rof, som åt
ifrågavarande, liksom åt så mången annan sång af Runeberg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
