Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då man nämnt „Sven Dufva“, har man påpekat det
högsta, hnmorn i Sägnerna förmått åstadkomma. Stycket är för
dessa i mindre skala, hvad Cervantes „Don Quixote“ är i stort
för den moderna verldsliteraturen. Men för att uppfatta såväl
den ena som den andra karakteren, är det absolut nödvändigt
att förstå dem så, som deras diktare sjelfve med dem menat.
Har man blott sinne för det komiska i dessa figurer och ingen
aning om det oändligt tragiska, hvilket genom den humoristiska
omklädnaden öfverallt skymtar fram, då kommer man till sådana
mirakulösa konseqvenser som den, hvartill Orvar Odds
qvick-het ledt honom.
Sägnerna hafva sannerligen icke klemat med denne deras
älskelige son Sven Dufva. De framställa honom mera otymplig
och venstervriden än det höfves en figur, som har äran att
ofjädrad begagna sig endast af ett par fötter. Men de
betraktare, hvilka fästa sig blott vid denna ena sida af Sven Dufvas
personlighet, göra, såsom alla utan undantag det gjorde, ända
till dess ögonblicket var kommet, som klarligen visade,
livar-för äfven han hade rätt att. existera på jorden i egenskap af
menniska. Betraktarene stanna midt i versen: den versen, hvari
vox populi omsider återställde in integrum en varelse, som
man under hela dess lif hade bedömt och behandlat endast
såsom fragment. Först när Sven Dufva hade fullbordat sin
mission såsom finsk soldat, förstod man honom helt och hållet. Det
hette då om honom ej blott: „ett dåligt hufvud hade han“, utan
också: „men hjertat, det var godt“.
För sitt dåliga hufvuds skull led han oändlig smälek,
hvarthän han än vände sig: men man varseblir ej, att någon
enda menniska skulle tagit det allra ringaste hans goda hjerta
i afräkning på hans bristande geni. Om henne, som sannolikt
skulle låtit detta skadestånd gälla allt, hvad det möjligen
kunnat, om hans moder, vet dikten ingenting berätta. Men den
säger oss, att Sven var den yngste bland nio bröder; det är
således högst sannolikt, att han ej, liksom till och med den
olycksfödde Kullervo, hann af moderskärleken få ersättning for
all den begabbelse, han här i verlden måste utstå. Desto för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
