Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos alla dem, hvilka äro ämnade att snart upphinna på vetandets
bana ett aflägset stäldt mål: vid en ålder, då en bok — af goda
skäl — sällan ännu lägges i barnets hand, läste han med
lätthet i alla dem, han kunde öfverkomma. Redan vid fyra års
ålder fäste han genom sådan färdighet på sig uppmärksamheten af
en hland vårt lands utmärktaste män, hvilken sjelf utgången ur
en ringa koja, genom samma svårigheter som Nervander, men
uppburen af mera lycka än han, hade tidigt arbetat sig upp till
stor betydenhet. Denne mans högsta lycka bestod sannolikt
likväl deri, att han vid sitt inträde och första steg på den
akademiska vädjobanan emottogs, leddes och stöddes af en så varm,
så kärleksfull och så stark hand som Porthans. O! skulle en
sådan sträckts vid universitetet till Nervander i de. stunder, då
han under sitt lefnadslopp bäst behöft råd och bistånd, huru
annorlunda, huru mycket lyckligare för honom sjelf och andra hade
ej detta sannolikt då utfallit! — Jag behöfver väl knappt nämna
ifrågavarande mans namn, mina herrar, ty namnet Jacol)
Teng-ström hörer ju till dem, som vid minsta antydning lätt ställer
sig inför hvarje finnes tankar. I mer än ett hänseende röjde
sig en viss likhet hos Nervander med honom; och jag förmodar,
att han icke förblef utan all inverkan på utvecklingen af den
förstnämndes lynne och karakter, ehuru erkebiskop Tencströms
tidigt gifna löfte att för honom draga försorg, ifall så sknlle
påfordras, i följd af omständigheter, dem jag snart skall gå att
framställa, icke sedermera realiserades.
I dessa antydda omständigheter ingick likväl ingalunda en
blidare, vänligare blick på gossen af det öde, hvilket
töcken-höljdt instängt barnets verld inom så torftiga gränser. Tvärtom.
Föga uppmuntrande till den glada fatalism, hvaraf Nervander
sedermera kände sig hänförd såsom yngling och som, då han
om-hvärfdes af svårigheter, ur hvilka hans egen kraft och rådighet
ej mera mäktade finna någon utväg, röjde sig ofta i hans utrop:
unog skall väl vår Herre hjelpa mig härur 1”, begynte den egna
fatalitet, som sällan tröttnade att ställa sig hämmande på hans
väg, tidigt barrikadera hans trånga bana. Förhållanden, de der
ega icke så ringa såväl psykologisk som etnografisk märkvärdig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
