Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig Romas uråldriga, tvähöfdade krönta örn, — hvars bo fordom
varit en verld, hvaröfver den bredt starka skuggande vingar,
och som nu biltog i samma verld ej egde ett enda hörn mera
q var, hvarest den kunnat hvila ut efter flykten — på tsar
Iwans utsträckta spira, beredande sig att från denna höjd börja
sin gamla segerfärd ånyo, men denna gång ej från Södern uppåt,
men från den höga Norden, dit dess väldiga vingpar förut
ej förmått bära honom. Lyftadt af starka furstearmar
uppreste sig Rysslands folk, öfvermannande sitt hårda öde, ur sin
förnedring och framträdde bland Europas genom njutningen af
lyckans gunst förslappade nationer, bergande inom sig ett
outtömlig schackt af ännu icke utvecklade lifskrafter, och
intagande, sedan det med väldig hand bortträngt dem, livilka hade
vågat ställa sig i dess väg, den bland verldshistoriens lediga
throner, hvarifrån Försynen beslutit, att det skulle öfvermäktigt
ingripa i händelsernas gång och åt dem bryta nya banor.
Och när nu Alexander Newsky från ljusa rymder blickar
ner till stränder, dem väl ej ens himlarnes salighet kommer
honom att glömma, har han skådat, huru de klara böljor, som
ej skola upphöra att sjunga hans namn och hans ära, så länge
de ännu gå sin lekande gång ned mot hafvet, uti sin famn
burit bilder, hvilka likasom en verld i sammandrag framställt
omätligheten af de förändringar, som inom några kraftigt flyende
menniskoåldrar redan på deras stränder trängt sig efter
hvarandra. Han ser dessa vågor återspegla den skönaste stad, på
hvilken solen någonsin lyst, sedan den liksom genom ett
trollslag höjt sig upp ur en nejd, der i hans tider knappt en eller
annan lutande hydda med möda kunde hålla sig upprätt. —
Han ser simmande murar, uppfyllda af eldtungor, som tala
dödens välförstådda modersmål, framljunga öfver en yta, som då
vanligen endast bröts af en seglande ands rädda vingslag. —
Han hör vågen, som då hemskt slog mot spillrorna af någon
omkullstjelpt bräcklig farkost, bryta sig mot den borg, som
bergat hvad öfrigt blifvit af öfvermäktige furstar, vid hvilkas
steg jorden har darrat. Han ser på stränder, der fiskarn
upphängde sina så lätt sönderrifna nät, en allt omfattande statskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
