Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dersmålet äfven från de inhemska domare- och
förvaltningsbor-den gällande, ifall samma fordringar till en början lyckats
öfver-tyga besagda förnuft om sin ovedersägliga giltighet. ttAber dazu
war das Zeug noch nicht da’’, säger Hegel. Väl har en knäsvag
logik t. ex. af det kända faktum, att Claes Fleming antingen
låtsade vara eller verkligen var icke fullt mäktig det svenska
språket, dragit den slutsatsen, att man ej blott talade, utan också
skref idel finska på hans tider i detta land. Hundratals ännu
förvarade dokumenter från denna period bevisa likväl på det
ögonskenligaste sätt, att man redan då i Finlands alla vrår och
vinklar rörde sig på det svenska språkets område alls icke
ovigare, än fallet var i sjelfva Sverige. Och den Oerhörda
enfaldigheten hos finnarne att, då de en gång i verlden fått det
infallet att på egen hand sätta ut all sin styrka, till skottafla för
denna makalösa kraftyttring just utvälja samma heros, som så
bålt bar till torgs sin finska brytning, bevisar mer än någonting
annat, huru föga rättighet vi hafva att på andra kasta skulden
för försummelsen att ej hafva upphjelpt finskan redan
längesedan till högsätet. Ett slägte, som, då det står det fritt att till
ledare utvälja antingen en sådan hjelte som Hans Krank eller
Claes Fleming, opterar för den förstnämnde, är ohjelpligen
slaget till slant; och att andra ej behagat med våld derpå trycka
en rent inhemsk prägel, må slanten taga såsom ett inseende
och erkännande af dess rätta valör.
Men äfven om man ville envist fasthålla den mening, att
oöfverstigliga yttre hinder skulle under tidigare perioder af vår
historia legat i vägen för insättandet af finska språket i alla dess
naturliga rättigheter, måste det väl ändock medgifvas, att
åtminstone på Borgå landtdag tiden kunnat vara inne att icke låta
skrämma sig af förutsättningar angående dylika yttre hinders
lifs-farlighet. Tvärtom skulle det väl på de nya högsta spetsarne af
samhällshöjderna utan allt tvifvel emottagits såsom en yttring af
de sundaste tänkesätt och grundsatser, ifall man då hade
föreslagit att med det i landet herrskande svenska språket förfara
ungefär på samma sätt, som man i Sverige samtidigt förfor med
Wasa-ätten. Men ehuru på landtdagen framstod såsom ledande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
