Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att genomträngas, att smältas af någon varmare, innerligare.
Den regerande konungens systrar: Adelaide, Victoire, Sophie
och Louise, af hvilka den sistnämnda yfdes i bigott andeligt
högmod öfver äran att räknas bland karmeliterklostrens utkorade
helgon, plågade henne alla med småaktiga anmärkningar öfver
dödssynder emot etikettens dekretaler, närande sålunda hos den
nnga prinsessan lusten att trotsa, att öfverskrida gränser ännu
ömtåligare, betänkligare än dennas. Endast hertigen af Artois
— sedermera bedröfligt i mer än ett hänseende beryktad,
såsom flykting nomadiserande med sin olycka till livarje vrå af
Europa, såsom konung under namn af Carl X, och slutligen åter
såsom biltog ex-konung, utstött ur det sköna Frankrike —
endast han nalkades henne ridderlig, lättsinnig, intagande med en
hyllning, ■ under de förhållanden, i hvilka den sköna furstinnan
dvaldes, dubbelt tjusande, och dubbelt olycksbringande.
Be-hofvet att öppna sitt hjerta band Marie Antoinette vid
prinsessan af Savoyeo, Lamballe, högt beundrad för sin
skönhet och än högre beklagad för sitt slut, allt för rysligt för att
kunna kallas endast tragiskt, hvarmed hon hemsöktes, för det
att hon ej kunde förmås att svärja hat emot det fallna
konungahuset, emedan „detta hat ej fanns i hennes hjerta“ — såsom
de sista ord, hvilka gingo öfver hennes bleknande läppar,
hvi-skade. Den rysliga morgon hann ännu gry för Marie
Antoinette, då dessa ögon, vid hvilkas tjusande leende Versailles’
salar hade ljusnat fordom, stirrade brustna mot henne genom
Tempeltornets galler ur ett hufvud, lyftadt på en pik af
kannibaler, hvilka röto, att de buro: „la tète Lamballe“ till
thro-nens fot.
Den andra väninnan, i hvars barm hon nedlade bördan af
sin glädje och sin sorg, var grefvinnan Jules Polignac, hvilken
med nära band fästade drottningen vid den slägt, denna hennes
förtrogna tillhörde. Marie Antoinette undslapp att se denna
ädla ätts djupa förnedring, mindre åsamkad genom hopade
olyckor än genom den lumpnaste konspiration, först emot
Frankrikes kejsare och sedermera emot Frankrikes folk. Men sanno-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
