Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvilkens doft här nere drickes,
Tills det har berusat bjertat,
Tills hvart minne af den flydda
Sorgen och af den, som hotar,
Blifvit i dess ström begrafna;
Tills vi glömt, att sjelfva våren,
Gäckande och munter, dausa
Skall med lätta fjät på våra
Grafvar? Ha! du tror måhända,
Att den vår, som du på molnen
Diktar, ej har några grafvar
Att beströ med våta blommor,
Hvilka, snarare än dagen
Brunnit ut, förvissna, falla?
Hvi, förmätna, har du vågat
Bygga dina luftslott ofvan
Våra egna? Kanske blickar
Du — der stolt du ströfvar, kringhvärfd
Af ett hof förvetna lögner,
Som af dina fantasier
Skaptes endast — ned föraktligt
Uppå oss, som djerft för dagen
Lefva, vi, som icke grubbla,
Då besinningslöst vi plocka
Stundens hastigt mogna äpplen,
Innan de i stoftet falla,
Innan de af makt förtäras?
Vänta! Detta hof likt andra
Skall i sinom tid förskingras
Och dig lemna — såsom sanden
Lemnar en högstaplad grushög,
När dess spets har fällt sitt hufvud.
Högmod går för fall; du måste
Ovilkorligt falla, ty blott
Högmod kan i hjertat svälla,
Bära upp ditt matta vingpar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
